Trafikverk ger trafikvärk

Trafikverk ger trafikvärk
Det är onsdag eftermiddag och jag sitter, efter en något kortare arbetsdag än vanligt, en något kortare arbetsvecka än vanligt, på tåget hem. Vi har just lämnat Södertälje syd när telefonen ringer.
– Pendeltåget till Gnesta kommer att läggas ner 2014. Trafikverket har ringt SL, som har ringt Kollektivtrafikmyndigheten, som har ringt….
Mycket mer än så hinner jag inte höra innan samtalet bryts. Jag tittar mig omkring i vagnen och väntar mig nästan att någon ska hoppa fram och förklara att telefonsamtalet var något slags skämt. Kanske inget särskilt roligt skämt men ändå. Det hela känns för bisarrt för att vara sant, såväl Trafikverkets förslag som deras framförhållning och deras sätt att kommunicera med de som berörs.
Då ringer telefon igen och jag får klart för mig att Trafikverket menar allvar. De vill prioritera fler fjärrtåg mellan Göteborg och Stockholm. Runt omkring mig på tåget sitter några av de som skulle drabbas om planerna sätts i verket. Några elever på väg hem efter en av terminens sista skoldagar, en förälder med en jättelik kasse från en av Södertäljes leksaksbutiker, och några som liksom jag ser ut att vara på väg hem från jobbet.
Snart är vi i Järna. Utan Gnestapendel skulle vi behöva kliva av här och byta till buss. För min del skulle det betyda ett tredje byte på min väg mellan Alvik och Gnesta. Varje byte betyder några förlorade minuter i väntetid och framför allt risken att missa anslutning om tåget inte är i tid. En solig junieftermiddag kan det kanske vara trevligt att stanna en stund i Järna, men i regnet kl 06.35 en novembermorgon känns det inte lika lockande.
Tåget är överlägset bussen när det gäller bekvämlighet, hastighet och säkerhet. På pendeln är vi många som påbörjar och avslutar arbetsdagen med att svara på e-post eller läsa tidningen. De dagar som tåget är inställt och ersatt med buss är det svårare att använda resetiden till något produktivt. Sträckan Järna-Gnesta tar ungefär dubbelt så lång tid med buss som med tåg. För några skulle det säkert vara sista droppen som gör att det blir nödvändigt att byta jobb eller skola. Andra bestämmer sig kanske för att ta bilen istället, med ökade koldioxidutsläpp och större olycksrisker som ofrånkomlig konsekvens.
På mitt arbete får jag ofta frågan om det inte är jobbigt att pendla så långt som jag gör. Jag brukar svara att resandet inte är det svåra, det som är svårt är när det inte går att resa. Nu börjar arbetet med att förklara detta även för Trafikverket.

Carl Werner

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*