Den absoluta majoriteten av oss som har rösträtt i olika svenska politiska församlingar vet att den bygger på den självklara demokratiska principen ”en person – en röst”. Ytterligare möjligheter att påverka beslutsfattande i samhället är naturligtvis att gå med i ett politiskt parti eller en organisation som driver opinionsbildning i enbart vissa frågor.
Men så finns det de som försöker köpa sig ytterligare politiskt inflytande genom pengabidrag till ett politiskt parti – utan att vi andra ska få veta om det. Den demokratiskt tvivelaktiga hanteringen stöddes – till helt nyligen – av Moderaterna, Kristdemokraterna och SverigeDemokraterna.
Sverige kritiseras nu som stat av Europarådet för att vi inte har en lagstiftning som tvingar partierna att redovisa sina bidragsgivare. Den moderata partisekreteraren Arkelsten har i upprepat snirkliga och vaga resonemang den senaste tiden försökt motivera det med att det är viktigare att ”värna valhemligheten” än att redovisa dem som försöker köpa sig politiskt inflytande.
”Under galgen” tänker man sig nu att frivilligt redovisa bidrag över 20.000 kr, fr o m nu. Någon lagstiftning, jämfört med läget i många andra europeiska länder, vill man fortfarande inte veta av. Där går gränsen för den moderata genomsynligheten i samhällets beslutsfattande. Lite intressant hade det ju varit att veta vilken betydelse de stora pengabidragen kan tänkas ha haft i det senaste sörmlandsvalet.
Helt avvisande är fortfarande – inte helt förvånande – det främlingsfientliga SD.
För att mota en onödig diskussion i grind, så innebär ju inte en redovisning av privata partibidrag att föreningar och andra organisationer som inte är politiska partier slutar agera i politiska frågor.
Skattebetalarnas förening kommer säkert inte att sluta uppmuntra den moderata skattesänkarivern. De täta ideologiska bindningarna mellan bondeägda maktgruppen LRF och Centerns olika krav på statliga subventioner till den svenska jordbruksnäringen kommer naturligtvis inte heller att upphöra. LO kommer, som en av intresseorganisationerna för de lönearbetande, att försöka driva på de politiska partierna i frågor som rör relationen mellan arbete och kapital. För att nu bara antyda några exempel ett par dagar före Första Maj.
Lasse Nilsson, politisk sekreterare (V) Landstinget Sörmland