Förtroendevalda omfattas av meddelarfriheten

Kan man som förtroendevald ”torgföra personliga åsikter ena dagen för att nästa dag torgföra åsikter som företrädare för partiet”? Den frågan fick ett antal sörmländska förtroendevalda svara på i SN den 13 december 2013.

”Man är förtroendevald dygnet runt”. ”Man är politiker dygnet runt”. ”Den dagen jag väljer att kliva fram som förtroendevald blir jag offentlig person och då blir det svårt att vara privat”. ”Jag är förtroendevald dygnet runt” Ungefär så lyder flertalet svar.
Jag håller med i sak – såvida det handlar om att framföra politiska åsikter. Man kan inte stå för en partilinje under eget namn och samtidigt förfäkta en helt annan linje under anonymitetens skydd. Det är en trovärdighetsfråga.
Däremot har ju förtroendevalda samma rätt till ett privatliv som alla andra. Och de omfattas även av den grundlagsfästa meddelarfriheten. Meddelarfriheten regleras i grundlagen (Tryckfrihetsförordningen, TF) och innebär rätt att för offentliggörande lämna upplysningar i vilket ämne som helst till bland annat media och författare. En meddelare har rätt att vara anonym enligt 3 kap. i TF. Meddelarfriheten gäller även offentliga tjänstemän.

Självfallet innebär INTE Tryckfrihetsförordningen och den lagstadgade rätten till anonymitet ett godkännande för att sprida hatpropaganda eller ägna sig åt olagliga aktiviteter; förtal, spioneri, uppror, landsförräderi, o.s.v. Folkvalda har dock samma rätt som alla andra att anonymt påtala oegentligheter i den offentliga instans där de är verksamma.

När det gäller debatt, opinionsbildning, spridande av ideologi och politiska idéer så görs det givetvis bäst under eget namn och med blanka vapen. Man ska veta vem man kommunicerar med när man ger sig ut på den offentliga scenen.