Demonstrationsfriheten är helig

I helgen attackerades en laglig tillståndsgiven demonstration av nationalsocialister. Det är inte första gången en fredlig demonstration attackeras, och det är lika illa varje gång det sker och oavsett vem som demonstrerar och vem som attackerar.
I ett demokratiskt samhälle med fungerande rättsordning och något sånär utbildade medborgare ska sådant inte förekomma. Politiska diskussioner förs verbalt eller med andra fredliga medel. Mötesfriheten och rätten att demonstrera fredligt respekteras, allmänna val där varje myndig medborgare har en röst ger uttryck för vilken majoritet som ska styra.
När extremism, våld, terrorism, hot och gatans parlament tar över befinner sig samhället på ett sluttande plan. Jag hoppas innerligt att vi inte är där än, att de grupper som kastar sten, slåss, hindrar demonstrationer, tårtar politiker, o.s.v. utgör en minoritet i befolkningen.
Men majoriteten får inte förbli tyst! Vi måste öppet visa att vi står för parlamentarisk demokrati, tolerans, mångfald, fredlig samexistens, mötes- och demonstrationsfrihet. Kort sagt, att vi hyllar och respekterar de individuella fri- och rättigheter som alla människor omfattas av, oavsett nationalitet, kultur, bakgrund, hudfärg, styre och religion.
”Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.” Artikel 3 i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna.