Intressant om välfärdsföretag

Svenskt Näringsliv publicerade häromdagen en undersökning baserad på SCB-siffror och genomförd av HUI research om företagande i välfärden. Frågor som belyses är kvalitet, personalens trivsel, löner, ekonomisk lönsamhet och kvinnors karriärvägar. I studien jämförs privata utförare med offentliga eller med tjänstesektorn i stort.

Kvaliteten är densamma eller bättre i de privata utförarna. Vi talar då om den upplevda kvaliteten hos patienter, elever och ”brukare”. Detta enligt undersökningar av Skolinspektionen (Skolenkäten), Sveriges Kommuner och landsting (Patientenkäten) och Socialstyrelsen (Äldreguiden). Undersökningarna baseras på sammantaget cirka en kvarts miljon enkätsvar.

Studien visar också att talet om övervinster generellt sett är en myt. Det finns inga belägg för att ”vinstintresset” skulle påverka verksamheten negativt, varken för medborgare eller personal.

Trots detta, och trots att ersättningarna till företagen ibland är lägre än till den offentliga aktören för lika uppdrag, går företagen med viss vinst. Rörelsemarginalen uppgår till 4,6 procent i genomsnitt, enligt undersökningen. Detta innebär rimligen att de privata utförarna är mer effektiva än de offentliga. I ett läge där vi ser ökande krav på välfärden, samt demografiska utmaningar, borde väl debatten ändå handla om vad de offentliga utförarna kan lära av detta?

Argument som används emot privata utförare i välfärden tycks inte hålla, något för den röda majoriteten i Oxelösund att begrunda.

Se vidare länk: http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/konkurrens_i_vard_skola_och_oms/sant-och-falskt-om-foretagande-i-valfarden_623658.html

Bo H

Läs Mer

Gårdsförsäljning av vin – nu!

I söndagens SvD skrev vin- och matskribenten Mikael Mölstad en krönika med rubriken ”Hur svårt kan det vara att tillåta gårdsförsäljning?”. I Arild, bara några kilometer från hans sommarviste, finns två vingårdar med utmärkta viner. ”Tänk om jag fick åka dit och köpa hem en flaska? I dag är detta lagbrott”, konstaterar Mölstad.

Han påpekar att många av de svenska vingårdarna nu måste skaffa servering med utskänkningstillstånd för att deras besökare ska kunna smaka på vinet. ”I princip kan jag alltså åka dit och dricka en eller flera flaskor på plats. Men att köpa hem en flaska går inte för sig”.

Förre landsbygdsministern Eskil Erlandsson var en ivrig påhejare av gårdsförsäljning och i denna fråga är Centerpartiet helt rätt ute. Det är inte bara en fråga om landsbygdsutveckling och turism, utan också en fråga om att slopa ett inkonsekvent förbud i svensk alkohollagstiftning.

Personligen anser jag dessutom att hela försäljningsmonopolet (läs Systembolaget) borde slopas. Så långt har inte C och övriga partier kommit ännu. Men jag är övertygad om att det inte går att behålla ett försäljningsmonopol i framtiden. Och även om det vore möjligt, så är det principiellt felaktigt.

Självklart är jag medveten om riskerna med alkoholkonsumtion. Åldersgränser, föräldra- och skolansvar, informationskampanjer och – framför allt – eget ansvar är viktiga komponenter för att stävja missbruk och följdsjukdomar av överkonsumtion.

Gårdförsäljning av vin går mycket väl att kombinera med en ansvarsfull och vuxen alkoholpolitik. En alkoholpolitik som inte bygger på förbud, monopol och underkännande av människors förmåga att ta ansvar utan i stället på frihet, sund information och tillit till människors förmåga. Människor som anses vuxna nog att rösta om vilka som ska styra landet, borde väl rimligen också vara vuxna nog att ta ansvar för vad de konsumerar?

Bo H

PS: Vilka förutsättningar som kan finnas för eventuell vinproduktion och gårdsförsäljning inom Oxelösunds kommungränser kan jag inte bedöma. Men kan man producera vin i Bettna, så varför inte i Oxelösund?

Läs Mer

Behöver cykelbanor målas?

Den röda färgen på vissa sträckor av cykelbanorna längs Torggatan och Sundsörsvägen i Oxelösund ska uppmärksamma både bilister och cyklister på att de passerar en korsning, och därmed höja trafiksäkerheten. Så skriver SN 2015-07-31. Färgmarkeringarna har funnits i drygt ett år och ska utvärderas senare under 2015.

De färgmarkerade sträckorna kom till då det tidigare varit ett problem att bilister, när de skulle korsa cykelbanan, ”inte tagit hänsyn till cyklister i de aktuella korsningarna”, heter det i artikeln. Reglerna gällande samspelet mellan cyklister och övriga trafikanter finns på transportstyrelsens webbplats. Där står bl.a. följande:

”Om du vill vara säker på att göra rätt när du korsar en väg, ska du alltid iaktta väjningsplikt – den gäller nästan alltid. När du inte har väjningsplikt ska du ändå ta hänsyn till andra.” Glasklart!

Varför vissa fått för sig att detta skulle vara ”krångligt” har jag svårt att begripa.

I Klippans kommun i Skåne blev det därför nej till målade cykelöverfarter. Målade cykelöverfarter kan lura cyklister att felaktigt tro att bilar alltid måste stanna, var slutsatsen. Ett annat argument var att de kan ge ”en oriktig signal till cyklister” att de har företräde, även när de färdas i ”fel” riktning. Och så kostar det en hel del pengar.

Det är inte förbjudet att cykla på ett övergångsställe. Men bilisternas väjningsplikt vid övergångsställen gäller enbart gående. Inte cyklister. Många cyklister tror dock motsatsen.

Åter till Oxelösund. Huruvida de röda färgmarkeringarna på cykelbanorna haft avsedd effekt kan trafikingenjören i Oxelösunds kommun inte svara på i dagsläget. Detta eftersom utvärderingen av färgmarkeringarna ännu inte är gjord. Utvärderingen ska genomföras under sensommaren eller hösten, ”men vi vet ännu inte riktigt hur”, enligt tjänstemannen.

Det låter en aning kryptiskt, men låt oss ändå avvakta och se vad utvärderingen ger. Jag tror inte att man går vidare med rödmarkeringarna.

I Stockholm har de målade cykelbanorna visat sig vara ett säkerhetsproblem, skrev Svenska Dagbladet för några år sedan. Tidningen beskrev även riskerna med målade cykelfält:

Känsligt för dubbelparkering. Svårt vid fickparkering. Svårt vid busshållplatser. Svårt i korsningar. Syns inte vintertid om man inte har extra intensiv snöröjning. Målningen behöver bättras på två gånger per år.

Flera av de ovan angivna riskerna gäller kanske inte för Oxelösunds del, men visar ändå att bemålade cykelbanor inte är en odelat positiv företeelse. Man kan dessutom fråga sig om det är där krutet ska spillas vad gäller trafiksituationen i Oxelösund.

Bo H

Läs Mer