Därför lutar jag åt Natomedlemskap

På Centerstämman i Falun i slutet av september diskuterades under ett avsnitt säkerhetspolitik och försvar. Natofrågan väckte stor uppmärksamhet eftersom föreslagen förändring av en del sågs som en kursändring för Centern. Debatten blev intensiv, men ändå sansad och respektfull.

Beslutet går ut på att Sverige ska inleda en process tillsammans med Finland i riktning mot Natomedlemskap. En förutsättning för medlemskap i den atlantiska alliansen är stor politisk enighet i Sverige, heter det också. I praktiken och med partistrukturen någorlunda stabil innebär det att socialdemokraterna måste vara med på vagnen. Ett rätt sansat och balanserat beslut som anger en tydlig färdriktning om än med klara förbehåll. En klar mittenståndpunkt, med andra ord.

Det är nämligen extremerna som är motståndare till solidaritetstanken i ett Natomedlemskap. Sverigedemokraterna och grupper bortom dem ser inte på Nato med blida ögon. Hellre Putin och Ryssland, tycks de resonera.

Även den USA-hatande vänstern är av förklarliga skäl emot ”Atlantpakten”. I likhet med krafter som Iran, islamistiska extremister och avgrundsvänstern ser de USA som upphovet till allt ont i världen.

Själv anser jag att ett svenskt Natomedlemskap är en rimlig, för att inte säga nödvändig hållning i ett alltmer oroligt säkerhetspolitiskt läge. Efter Kalla kriget, den förhatliga Berlinmurens fall och Järnridåns nedmontering såg Europa och världen ut att gå mot en period av avspänning och bl.a. Sverige avvecklade stora delar av sitt försvar.

I dag, hösten 2015, kan vi bevittna ett alltmer aggressivt Ryssland som under Putins ledning inte drar sig för krigshandlingar, propaganda, annektering (Krim) och ett ökande antal flygkränkningar av bl.a. svenskt luftrum.

Vad är mer logiskt i en sådan situation än att agera tillsammans med andra demokratiska och vänligt sinnade länder? Redan nu deltar Sverige i Natoledda övningar och närmar sig organisationen ytterligare. Våra grannar Norge, Danmark och Island är redan medlemmar i Nato. Finland slipper numera den gamla samarbetspakten med Sovjet, men är granne med Ryssland och har all anledning att värna sin integritet.

De nordiska länderna har mycket gemensamt. Liknande välfärdssystem, gemensam historia, demokratiska statsskick och en värdegrund som vilar på samma fundament: den västerländska idén om allas lika värde, rättsstatens principer, yttrande- och tryckfrihet, m.m.

Antalet svenskar som är för ett Natomedlemskap är fler än de som är emot, visade siffror publicerade i Svenska Dagbladet nyligen. Av de tillfrågade som bestämt sig svarade 41 procent ja, 39 procent nej och 20 procent vet ej. Mätningen gjordes efter Centerpartiets och Kristdemokraternas omsvängning i Natofrågan.

”Jag är överraskad av snabbheten i skiftet” kommenterade Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys. Samme professor förespråkade nyligen i en debattartikel en gemensam svensk-finsk ansökan om Natomedlemskap. Om så skedde och medlemskap beviljades skulle omvärlden bevittna ett Norden på gemensam försvars- och säkerhetspolitisk grund. Detta bör välkomnas och användas som avstamp för nästa försvarspolitiska steg i en alltmer orolig värld.

Bo H