Kinas statsstöd kan slå ut SSAB

Svensk stålindustri kan inte fungera när diktaturen Kina ger statligt stöd till sin stålindustri. Det förklarade Mathias Ternell, handelspolitisk chef vid Jernkontoret, i Dagens Industri den 19 november.

Samtidigt som det råder kris i europeisk stålindustri till följd av att Kina exporterar alltmer stål till Europa, planerar EU att klassa den kommunistiska draken som ”marknadsekonomi”. Man tar sig för pannan!

Bakgrunden är Kinas anslutning år 2001 till WTO (World Trade Organization), ett beslut som är tveksamt i sig. Landet har inte definierats som en marknadsekonomi, trots anslutningen. Men nu menar krafter inom EU att formuleringarna i Kinas anslutningsfördrag per automatik klassar landet som en marknadsekonomi från utgången av 2016.

Stålindustrin rasar – och undra på det! Till följd av en kraftig kapacitetsutbyggnad som många gånger subventionerats av den kinesiska staten är landets överkapacitet mer än 300 miljoner ton stål per år. Exporten från Kina till Europa ökade med 80 procent 2014 och hittills i år är ökningen ytterligare 40 procent, enligt Jernkontoret.

Trots en vikande inhemsk marknad i Kina kan kineserna fortsätta producera och exportera, eftersom statliga subventioner gör det möjligt att pressa priserna.

Det absurda kan alltså komma att inträffa att en kommunistisk diktatur med hjälp av statssubventioner bidrar till att sänka SSAB i Oxelösund. Detta får inte ske! Alla med inflytande måste larma i varningsklockorna.

De socialdemokratiska folkvalda i Oxelösund kan gärna påminna parikamraterna i regeringen om hur det ligger till. De borde vara väl medvetna om det, men att klargöra vikten av frågan kan knappast vara fel.

Mathias Ternell säger att svensk stålindustri är för fri handel, men att den kan inte fungera om det finns statligt stöd. Inom EU råder frihandel och statligt stöd är förbjudet. Mot den kinesiska kolossen tycks dock både EU och USA stå handfallna. Det är dags att sätta ner foten.

Är det rimligt att Europa köper smutsigt stål från nackskottens Kina?  Bör vi över huvud taget bedriva handel med landet innan det blivit en verklig marknadsekonomi med demokrati, rättsväsende värt namnet, full yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter?

Kommentarer till: “Kinas statsstöd kan slå ut SSAB

  1. Ett debattinlägg som jag skickade till ”lokaltidningen” SN, angående SSAB:s påverkan på vår närmiljö i det vackra Oxelösund. Det togs aldrig in i SN. Fast läs det gärna du Bo, med anledning av stålindustrins problem, som du skriver om.

    ” Irrelevanta argument eller felaktigheter i logiska resonemang är argumentationsfel, vilket inom retoriken betecknas som en fallasi. Det får man nog kalla det energi och miljöchefen Kristina Branteryd använder sig av i SN:s reportage om ” Deponi Ängsviken”.

    Där gör hon liknelsen, ” att ta ett fotsteg på en gräsmatta”, gör även den en miljöpåverkan. Precis som 4,7 miljoner kubikmeter avfall gör, på åtskilliga hektar skövlad skogsmark, ute på Brannäshalvön.

    Visst ska vi tillverka stål i det vackra Oxelösund, det är inget snack om det. Utan frågan är om SSAB hela tiden måste och ska förvandla hektar efter hektar, av ”jungfrulig skogsmark” i vår kommun, till slaggdeponier? Känns nog inte rätt på något sätt. Detta avfall måste minimeras och tas om hand mycket effektivare inom redan ”förstörda områden”.

    Den 28 april 2015, kom Mark och miljödomstolen på besök till SSAB ang. ansökan för ”Deponi Ängsviken”. Dagen innan skickade dåvarande högsta chefen Johan Wiig, ut ett mail till berörda enheter på SSAB att det är ”viktigt med lite extra miljöfokus” under tiden för besöket.

    Johan skrev till en del av de anställda: ”Under verksturen, 15.00-17.00, bör vi göra allt vi kan för att minimera risken att vi får svarta/röda moln såsom:

    Absolut inte tappa ut 49: lådor vid den tidpunkten, här har vi mest risk förkraftig rök och stoftutveckling.

    Undvika att tappa slagg från stålverket. Undvika utkok på LD eller stoft från LD-facklan. Dåliga håltagningar på hyttorna. Eller andra högriskmoment avseende rök och stoft.”

    Detta mail fick även SSAB:s energi och miljöchef, tillsänt sig.

    Frågan blir då. Är detta OK?

    Att bedriva de dagliga återkommande arbetsmomenten inom SSAB, på ett helt annorlunda sätt under några timmar, för att en statlig myndighet kommer på besök. I detta fall Mark och Miljödomstolen som skulle göra en utvärdering/prövning av ansökan för den nya deponin Ängsviken.

    Känns då ”nästan” som en manipulation av SSAB:s ”miljöfokus”. Apropå att lakvattnet från SSAB:s slaggdeponier, ”nästan” är drickbart. ”

Kommentarer är stängda.