Året 2015: Ömsom vin ömsom vatten

2015 går till historien som ett år med rekordstor flyktingström, höjd beredskap mot terrorhot och politisk turbulens i riksdag och regering. Flyktingboenden brann och ett främlingsskeptiskt parti med tveksamma rötter skördade rekordframgångar i opinionsmätningarna. När detta skrivs noteras 20 procent för SD. Flyktingströmmen fick regeringspartierna S och MP att i riksdagen,   med stöd av just Sverigedemokraterna (!), ta till extrema lösningar som ID-kontroller för resenärer via Danmark samt hot om att kunna stänga Öresundsbron, dagligen trafikerad av runt 15 000 pendlare. Med ett penndrag sattes Nordisk pass- och rörelsefrihet, införd långt innan Schengenavtalet, ur spel.

I Oxelösund regerar de röd-röda och får massor av stöd av det så kallade miljöpartiet. Mycket förvånande var att Björn Johansson, bl.a. ledamot i miljö- och samhällsbyggnadsnämnden, biföll att företaget Geminor skulle få starta sin sophantering i Oxelösunds hamn. Beslutet blev att Geminors anmälan om hantering av avfall ”inte förenleder någon åtgärd från myndighetens sida. Björn Johansson (MP) bifaller.”

Jag ställde en interpellation i fullmäktige om detta till nämndens ordförande Inge Ståhlgren (S), som även är ledamot i kommunfullmäktige. På fullmäktiges ordförandes förslag blev beslutet att han skulle svara nästkommande fullmäktige en bit in på 2016. Döm om min förvåning när jag ser Inge Ståhlgren kommentera min interpellation i lokaltidningen bara dagar efter att min interpellation lämnats in! Där påstår Inge Ståhlgren att jag förfäktar synsättet att tjänstemännen alltid bestämmer besluten och att politikerna varje gång accepterar tjänsteskrivelserna utan att ändra i beslutsförslaget. Så tolkar jag i alla fall andemeningen i hans något kryptiska uttalande.

Men bäste Inge, tror du det så tror du fel! Självklart anser jag att politikerna alltid ska göra en prövning av tjänstemännens förslag till beslut. Det är ju trots allt politikerna som är ansvariga för besluten. Min fråga gällde ju hur du motiverar beslutet att köra över tjänstemän med sakkunskap i just den här frågan. Har jag inte rätt att få veta det?

Om vi lyfter blicken från det vackra Oxelösund och betraktar hela landet i backspegeln så kan vi konstatera att Sverige går bra, rent ekonomiskt. Ändå undkom vårt land inte de utmaningar och den dramatik som 2015 levererade. Frågan är hur landet med regeringen i spetsen hanterade utmaningarna. Sådär, får man väl säga.

Efter terrorattacken i Paris den 13 november, med 130 döda som tragisk följd, lovade Sverige bistå Frankrike i kampen mot islamiska staten. En förfrågan om åtta spaningsplan, att sättas in i Syrien, kom. Förmågan finns: S i JAS står för spaning. Men det blir inga plan. Sverige lämnar sin EU-vän Frankrike i sticket i kampen mot IS. Ingen trevlig julklapp till ett land som hjälpte Sverige med brandflyg när skogarna brann i Västmanland.

Hur går det då med integrationen av nysvenskar på arbetsmarknaden? Tja, vår fyrkantiga arbetsmarknadspolitik med regleringar och lönenivåer drabbar nyanlända och företagare hårt. Beskedet nyligen att en hel familj i Uppsala ska utvisas, för att pappan tjänat fyra (4) kronor för litet om dagen, illustrerar detta. Det är ett uttryck för en fackligt påhejad go home-linje som vi måste komma till rätta med om integrationen ska lyckas.

Den största utmaningen 2015 och framöver är det skärpta omvärlds- och säkerhetsläget. I Ryssland driver Putin ett storskaligt rustnings- och övningsprogram – trots vikande hemmaekonomi. Ändå är det tyst om den folkrättsvidriga annekteringen av Krim och det fortsatta kriget i Ukraina. Erövringen stärker tsaren på hemmaplan, men borde stämma till eftertanke och påbjuda handling i väst. Sveriges halvhjärtade resursinriktning på försvaret oroar.

Trots denna dystra summering av året vill jag sluta i dur: vår demokrati är stabil, ekonomin går bra, de flesta går till jobbet och vi ger mer än någonsin till hjälporganisationer. Det är en trösterik tanke i juletider. Dessutom njuter vi ännu av fred. Trots utmaningar finns det hopp inför framtiden. De flesta av oss kan fira en stor kristen helg med nära och kära.

Att värna om anständighet och godhet är ett överlägset sätt att visa avsky för krig, terror och förtryck. Låt oss tända ljus i en mörk tid! Inte bara för att öka trivseln (ett skäl så gott som något) utan även som symbol för att ondska och våld inte får segra.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

Läs Mer