Lokal polis kommer – var så säker!

Rubriken är dubbeltydig. Om man i dag ringer polisen så är det inte i en lokal växel man hamnar. Efter den senaste polisorganisationen har polisen ännu större områden att bevaka än tidigare. Det är inte alls säkert att den polis som kommer (om den kommer) är lokal.

Däremot är jag rätt så övertygad om att Sverige kommer att nödgas inrätta någon form av lokal polis framöver. Även om Sverige relativt sett och jämfört med många andra länder är tryggt och säkert så har frågor om trygghet, våld, gängkriminalitet och organiserad brottslighet blivit en del av den politiska debatten.

Bakgrunden är välkänd. Organiserad brottslighet, gängkriminalitet, skjutningar och attacker på blåsljuspersonal. I februari 2017 redovisade SvD (2017-02-25) siffror som visar att Sverige nu ligger högst i Norden vad gäller dödsskjutningar med totalt 31 ihjälskjutna år 2015. Av dessa var 28 offer inom den kriminella miljön. Rapporter om att personal i räddningstjänst, ambulans och polis angrips när de utför sitt viktiga jobb, har skakat om. Centerledaren Annie Lööf har varit tydlig med att rättssamhället inte kan acceptera ett sådant beteende.

Alliansen har presenterat fyra gemensamma trygghetsförslag: 2000 fler poliser, fler civilanställda, skärpta straff för våld mot blåljuspersonal och en ny brottsrubricering i lagen: våld mot alarmeringspersonal. Detta är viktiga steg i rätt riktning.

Men för att stat och kommun ska kunna arbeta ännu bättre, både förebyggande och repressivt, behövs ökad lokal polisiär närvaro. Om det är någonstans som decentraliseringens principer behövs så är det här. En lokal polis kan vara mer synlig och ingripa i tid och på så sätt även delta i ett viktigt förebyggande arbete, inte minst gentemot unga.

Domstolsväsende, polis och kriminalvård – sammanfattningsvis rättssamhället – är en offentlig grunduppgift. Men i dag privatiseras rena polisuppgifter när kommuner tvingas hyra in väktare från privata vaktbolag för att hålla ordning i exempelvis köpcentra.

Mot denna bakgrund har jag motionerat till Centerpartiets riksstämma 2017 om att partiet ska agera för att få till stånd en ny polisorganisation och – om så behövs – nödvändiga förändringar i gällande lagstiftning så att kommunerna ges laglig möjlighet att inrätta egen lokal polis.

 

Läs Mer

Minskade ROT-avdrag slog hårt

Sänkningen av avdragen för Rot- och Ruttjänster har slagit ut tusentals företag från marknaden. Jämfört med förra året minskade antalet företag som arbetar med Rot-uppdrag med 17 procent. Motsvarande siffra för Rut-företagen är 14 procent. Det visar siffror från Skatteverket, presenterade av Svenskt Näringsliv (2016-03-08).

Det är tråkigt att konstatera. Det allra bästa är givetvis att det råder ett så positivt företagsklimat att den sortens skattevdrag som Rot och Rut inte behövs. Men med tanke på rådande läge verkar sådana åtgärder nödvändiga för att få fart på företagandet. Inte minst mot bakgrund av den kraftigt ökande migrationen.

Och i Oxelösunds kommun skulle införandet av LOV sannolikt bidra till ett ökat företagande.

Läs Mer

Anita Rydberg till minne

I dag fredag 12/2 2016 tar vi ett sista farväl av en trogen medlem och förtroendevald i Centerpartiet i Oxelösund som lämnat oss i sorg och saknad i en ålder av 80 år: Anita Rydberg (f. Olsson) föddes i Karlskrona den 4 augusti 1935 och kom tidigt till Oxelösund där hon växte upp. Hamngatan var länge hemadressen. Pappan var tullare och mamma städerska på järnverket.

Anita tog realexamen per korrespondens och efter det utbildade hon sig på lanthushållsskolan i Benninge. Hon flyttade som vuxen till Björkvik där hennes dåvarande man Torgny arbetade på sin fars arrendejordbruk. När maken gick bort i april 1965 valde Anita att flytta tillbaka till Oxelösund. Hon fick anställning på Scanglas och senare på järnverket, nuvarande SSAB, där hon var växeltelefonist i många år. Hon levde länge tillsammans med Fritz Schultz i villan på Ängsgatan och i stugan vid Danvik.

Anita kom tidigt in i Centerrörelsen, såväl Svenska Landsbygdens Ungdom, SLU, som Bondeförbundet, nu Centerpartiet. I Oxelösunds Centerkrets har hon haft uppdrag som sekreterare och kassör. Hon var också förtroendevald: ersättare i Kultur och fritidsnämnden och ersättare i Oxelösunds kommunfullmäktige.

Anita var utåtriktad och social, hon var aktiv medlem i både SPF och PRO och deltog i de bussresor som arrangerades. Resor var ett av hennes stora intressen, liksom musik. Med säsongskort njöt hon ofta av konsertutbudet på Koordinaten. Hon dansade, spelade canasta och gick på gym.

I Centerkretsen stod Anita för ansvar, sunt förnuft och lojalitet. Ett antal kretsmöten hölls hemma hos Anita på Järntorget, där hon bodde fram till sin bortgång. Hon var en omtyckt partivän som lämnar ett stort tomrum efter sig i vår krets.

Anita slutade sina jordiska dagar den 20 januari 2016 efter en tids sjukdom. Hon efterlämnar dottern Carina Rydberg Nilsson med maken Stefan samt barnbarnen Tim och Eric. Våra tankar går med deltagande till dem.

Oxelösunds Centerkrets
Bo Höglander

Läs Mer

Oxelösundsstål till Ostlänken

Satsningen på  snabbjärnvägen Ostlänken genom Östergötland och Sörmland mot Stockholm via Järna kan bli en bra affär för SSAB i Oxelösund.

SN rapporterade (2016-01-05) att SSAB spela en betydande roll när det gäller brokonstruktioner, dumpers, krossanläggningar och lastflak, områden där specialstål behövs.

Därför är det glädjande att Projektet Ostlänken följer tidsschemat, vilket framkom på Kompetensforum i Nyköping i slutet av 2015.

Satsningar på infrastruktur är något som ett samhälle alltid kommer att behöva göra. Utvecklingen i riktning mot nya och förhoppningsvis mer hållbara lösningar gör investeringar nödvändiga över tid.

Artikeln om SSAB och Ostlänken är ett exempel på vilka kringeffekter som projektet kan få, förutom de rent transportmässiga. Framtiden är redan här!

Läs Mer

Oxelösund, Sverige, Världen 2016

Hur det blir i Sverige beror på hur det ser ut i världen, sa professor Hans Rosling i sitt vinterprogram i Sveriges Radio P1 i mellandagarna. Flyktingströmmarna visar detta närmast övertydligt. Professor Rosling är fenomenal på att visa på allt som blivit bättre i världen under senare decennier – och det är mycket! Barnadödligheten sjunker, fattigdomen minskar, folk blir friskare och maten räcker till fler.

Fram till dess att IS satte igång sina härjningar efter att den arabiska våren snabbt förvandlats till höst och Syrienkonflikten eskalerat, minskade också antalet krig och konflikter i världen. Tyvärr har den positiva trenden nu vänt. Att få stopp på krig och konflikter toppar listan över de utmaningar som vi trots en rad positiva och glädjande trender har att tackla. I Mellanöstern fortsätter Islamiska staten, IS, sin ofattbara terror, styrkt av ett sargat Syrien. Små ljuspunkter i detta kompakta mörker syns. En är att al-Assads regim förklarat sig villig att förhandla om fred, en annan är överenskommelsen i FN:s säkerhetsråd kring jul om att verka för vapenvila i hela Syrien. Men vad ska hända med diktatorn al-Assad? Om detta sägs ingenting i uppgörelsen. Ryssland och USA har vitt skilda uppfattningar. Putins stöd till al-Assad, bland annat genom urskillningslösa flygbombningar, förvärrar konflikten.

Till detta ska läggas det krig som Saudiarabien och Iran för mot varandra genom ombud, ”proxy-krig” som Ekots Cecilia Udén uttryckte det i ett radioinslag. Det sker i flera länder, inte minst i Syrien. Saudiarabien, öppnade 2016 med att avrätta 47 personer, däribland en shiitisk ledare. Iran är ett i huvudsak shiitiskt land som nu lovar att arabdiktaturen ska få betala dyrt för avrättningarna. Teheran bryter också de diplomatiska förbindelserna och spänningen ökar i regionen i ett ytterst känsligt läge. Jan Eliasson, vice generalsekreterare i FN, pekade i Ekots lördagsintervju under årets andra dag på svårigheten i att säkra en vapenvila i Syrien, samtidigt som islamiska staten bekämpas militärt. Han var ändå optimist och trodde att de samarbetande nationerna skulle kunna lägga fram ett förslag som får al-Assad att avgå så att fredsarbetet kan påbörjas. Låt oss hoppas att han får rätt. Krisen mellan Iran och Saudiarabien ökar knappast chanserna. Så länge konflikter pågår i arab- och muslimvärlden måste vi också räkna med att flyktingströmmarna mot Europa fortsätter.

Därmed är vi tillbaka i Sverige och Oxelösund. Kustkommunen kan sträcka på sig. Stålstaden har tagit emot många flyktingar och asylsökande i relation till invånarantal!

I Sverige blev 2015 det kanske mest händelserika i efterkrigshistorien, inte minst på grund av flyktigströmmen, men även politisket med decemberöverenskommelsens fall och SD:s framgångar. Att då kunna förutse utvecklingen under 2016 är en omöjlig uppgift.  En förhoppning är att polariseringen i migrations- och flyktingpolitiken får ge vika för dialog och hållbara lösningar. Asylrätten ska givetvis försvaras och hindren in på arbetsmarknaden rivas, bland anat genom fler enkla jobb och slopade turordningsregler. Regeringens beslut om införande av ID-kontroller från och med 4 januari är helt fel väg att gå. Förutom att det drabbar flyktingar hamnar även runt 20 000 pendlare i svårigheter och en spirande Öresundsregion saboteras. Åtgärden visar på ett skrämmande Stockholmsperspektiv. Vi i mindre kommuner måste alltså fortsätta att kämpa för en politik där alla landsändars intressen tillgodoses rättvist.

Oxelösund är en del av Sverige, som är en del av världen. Ingen av oss kan sticka huvudet i sanden och tro att problem, utmaningar och konflikter försvinner. Vi är delaktiga och måste ta ställning – för frihet, humanitet, rättsstat, demokrati, valfrihet, rättvisa och trygghet.

Läs Mer

Året 2015: Ömsom vin ömsom vatten

2015 går till historien som ett år med rekordstor flyktingström, höjd beredskap mot terrorhot och politisk turbulens i riksdag och regering. Flyktingboenden brann och ett främlingsskeptiskt parti med tveksamma rötter skördade rekordframgångar i opinionsmätningarna. När detta skrivs noteras 20 procent för SD. Flyktingströmmen fick regeringspartierna S och MP att i riksdagen,   med stöd av just Sverigedemokraterna (!), ta till extrema lösningar som ID-kontroller för resenärer via Danmark samt hot om att kunna stänga Öresundsbron, dagligen trafikerad av runt 15 000 pendlare. Med ett penndrag sattes Nordisk pass- och rörelsefrihet, införd långt innan Schengenavtalet, ur spel.

I Oxelösund regerar de röd-röda och får massor av stöd av det så kallade miljöpartiet. Mycket förvånande var att Björn Johansson, bl.a. ledamot i miljö- och samhällsbyggnadsnämnden, biföll att företaget Geminor skulle få starta sin sophantering i Oxelösunds hamn. Beslutet blev att Geminors anmälan om hantering av avfall ”inte förenleder någon åtgärd från myndighetens sida. Björn Johansson (MP) bifaller.”

Jag ställde en interpellation i fullmäktige om detta till nämndens ordförande Inge Ståhlgren (S), som även är ledamot i kommunfullmäktige. På fullmäktiges ordförandes förslag blev beslutet att han skulle svara nästkommande fullmäktige en bit in på 2016. Döm om min förvåning när jag ser Inge Ståhlgren kommentera min interpellation i lokaltidningen bara dagar efter att min interpellation lämnats in! Där påstår Inge Ståhlgren att jag förfäktar synsättet att tjänstemännen alltid bestämmer besluten och att politikerna varje gång accepterar tjänsteskrivelserna utan att ändra i beslutsförslaget. Så tolkar jag i alla fall andemeningen i hans något kryptiska uttalande.

Men bäste Inge, tror du det så tror du fel! Självklart anser jag att politikerna alltid ska göra en prövning av tjänstemännens förslag till beslut. Det är ju trots allt politikerna som är ansvariga för besluten. Min fråga gällde ju hur du motiverar beslutet att köra över tjänstemän med sakkunskap i just den här frågan. Har jag inte rätt att få veta det?

Om vi lyfter blicken från det vackra Oxelösund och betraktar hela landet i backspegeln så kan vi konstatera att Sverige går bra, rent ekonomiskt. Ändå undkom vårt land inte de utmaningar och den dramatik som 2015 levererade. Frågan är hur landet med regeringen i spetsen hanterade utmaningarna. Sådär, får man väl säga.

Efter terrorattacken i Paris den 13 november, med 130 döda som tragisk följd, lovade Sverige bistå Frankrike i kampen mot islamiska staten. En förfrågan om åtta spaningsplan, att sättas in i Syrien, kom. Förmågan finns: S i JAS står för spaning. Men det blir inga plan. Sverige lämnar sin EU-vän Frankrike i sticket i kampen mot IS. Ingen trevlig julklapp till ett land som hjälpte Sverige med brandflyg när skogarna brann i Västmanland.

Hur går det då med integrationen av nysvenskar på arbetsmarknaden? Tja, vår fyrkantiga arbetsmarknadspolitik med regleringar och lönenivåer drabbar nyanlända och företagare hårt. Beskedet nyligen att en hel familj i Uppsala ska utvisas, för att pappan tjänat fyra (4) kronor för litet om dagen, illustrerar detta. Det är ett uttryck för en fackligt påhejad go home-linje som vi måste komma till rätta med om integrationen ska lyckas.

Den största utmaningen 2015 och framöver är det skärpta omvärlds- och säkerhetsläget. I Ryssland driver Putin ett storskaligt rustnings- och övningsprogram – trots vikande hemmaekonomi. Ändå är det tyst om den folkrättsvidriga annekteringen av Krim och det fortsatta kriget i Ukraina. Erövringen stärker tsaren på hemmaplan, men borde stämma till eftertanke och påbjuda handling i väst. Sveriges halvhjärtade resursinriktning på försvaret oroar.

Trots denna dystra summering av året vill jag sluta i dur: vår demokrati är stabil, ekonomin går bra, de flesta går till jobbet och vi ger mer än någonsin till hjälporganisationer. Det är en trösterik tanke i juletider. Dessutom njuter vi ännu av fred. Trots utmaningar finns det hopp inför framtiden. De flesta av oss kan fira en stor kristen helg med nära och kära.

Att värna om anständighet och godhet är ett överlägset sätt att visa avsky för krig, terror och förtryck. Låt oss tända ljus i en mörk tid! Inte bara för att öka trivseln (ett skäl så gott som något) utan även som symbol för att ondska och våld inte får segra.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

Läs Mer

Kinas statsstöd kan slå ut SSAB

Svensk stålindustri kan inte fungera när diktaturen Kina ger statligt stöd till sin stålindustri. Det förklarade Mathias Ternell, handelspolitisk chef vid Jernkontoret, i Dagens Industri den 19 november.

Samtidigt som det råder kris i europeisk stålindustri till följd av att Kina exporterar alltmer stål till Europa, planerar EU att klassa den kommunistiska draken som ”marknadsekonomi”. Man tar sig för pannan!

Bakgrunden är Kinas anslutning år 2001 till WTO (World Trade Organization), ett beslut som är tveksamt i sig. Landet har inte definierats som en marknadsekonomi, trots anslutningen. Men nu menar krafter inom EU att formuleringarna i Kinas anslutningsfördrag per automatik klassar landet som en marknadsekonomi från utgången av 2016.

Stålindustrin rasar – och undra på det! Till följd av en kraftig kapacitetsutbyggnad som många gånger subventionerats av den kinesiska staten är landets överkapacitet mer än 300 miljoner ton stål per år. Exporten från Kina till Europa ökade med 80 procent 2014 och hittills i år är ökningen ytterligare 40 procent, enligt Jernkontoret.

Trots en vikande inhemsk marknad i Kina kan kineserna fortsätta producera och exportera, eftersom statliga subventioner gör det möjligt att pressa priserna.

Det absurda kan alltså komma att inträffa att en kommunistisk diktatur med hjälp av statssubventioner bidrar till att sänka SSAB i Oxelösund. Detta får inte ske! Alla med inflytande måste larma i varningsklockorna.

De socialdemokratiska folkvalda i Oxelösund kan gärna påminna parikamraterna i regeringen om hur det ligger till. De borde vara väl medvetna om det, men att klargöra vikten av frågan kan knappast vara fel.

Mathias Ternell säger att svensk stålindustri är för fri handel, men att den kan inte fungera om det finns statligt stöd. Inom EU råder frihandel och statligt stöd är förbjudet. Mot den kinesiska kolossen tycks dock både EU och USA stå handfallna. Det är dags att sätta ner foten.

Är det rimligt att Europa köper smutsigt stål från nackskottens Kina?  Bör vi över huvud taget bedriva handel med landet innan det blivit en verklig marknadsekonomi med demokrati, rättsväsende värt namnet, full yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter?

Läs Mer

Härligt när landsbygden blommar!

Jag fick en inbjudan att delta på invigningen av Stavsjös sköterskemottagning i grannkommunen Nyköping. Det kändes hedrande. SN var också på plats och har rapporterat på nyhetsplats. I en välskriven ledare har Olof Jonmyren dessutom kommenterat händelsen.

Äntligen får Stavsjöborna en egen sköterskemottagning när en ovanlig bolagsform öppnar för spännande samarbetsformer med kommun och landsting.

Landstingsfolk, kommunstyrelsens ordförande Urban Granström, näringslivschef Maria Karlsson, företagare och lokalbefolkning fanns på plats. En nedlagd skola har byggts om och inhyser nu den lilla mottagningen. Patienter kan boka tid som vanligt eller bara titta in spontant för enklare provtagning.

Avtalet med landstinget har tecknats av ett lokalt utvecklingsbolag, Kiladalens Utveckling, (svb). Aktiebolag (svb) står för särskild vinstutdelningsbegränsning.

– Aktieägarna kan inte få vinstutdelning utan satsar sina pengar för att bolaget ska kunna erbjuda service på landsbygden, som digital lanthandel, vård och boende, förklarade Larz Johansson, en av initiativtagarna och drivande i utvecklingen lokalt.

Nästa steg i denna utveckling kan bli bostäder. Modellen representerar ett nytänkande genom att bolagsformen kan förena lokalt engagemang och lokalt aktiverat kapital med kommunens och landstingets vilja och förmåga att pröva nya lösningar på gamla problem.

Det är härligt att se när landsbygden blomstrar. Invigning med kanonsalut, tal, mingel och bubbel är alltid trevligt. Men bakom ligger slit och kamp, förhandlingar, engagemang och idealism. Eldsjälar är de som många gånger gör att landsbygden överlever.

Politiken behöver tanka mer på att stad och land ska gå hand i hand! Oxelösund har inte så mycket landsbygd, men desto mer skärgård. Havet och öarna utanför Oxelösund är en fantastisk tillgång att ta tillvara i vår strävan att göra kommunen ännu mer attraktiv för turister och invånare. Rätt styrning kan bidra till att generera nya företag kring detta och därmed fler jobb.

Läs Mer

Efter DÖ: Gör upp i mitten, Löfven!

DÖ har somnat in. Man kan diskutera det sätt på vilket decemberöverenskommelsen avslutades, men faktum kvarstår: uppgörelsen är överspelad.

Visst hade det varit snyggare om alliansens representanter hade kontaktat de övriga avtalsparterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, och avslöjat sina intentioner. Avtal skall hållas heter det. Men visst bryts avtal, särskilt i politiken. Politik är det möjligas konst, sa Olof Palme, som bekant. Frågan är om DÖ hade varit möjlig att upprätthålla i längden mot bakgrund av det muller som hördes allt ljudligare ute i partileden.

Och apropå brutna avtal. Stefan Löfven och Magdalena Andersson hade före valet 2014 ett avtal med väljarna om att inte höja bensinskatten i kommande budget. Avtalet bröts, just like that… Politiken är tyvärr inget bra föredöme när det gäller avtalspraxis.

Det faktum att allt snurrar fortare och fortare i en hysterisk medie-, twitter-, och Facebook-värld kan ha bidragit till att DÖ så lätt tilläts dö. När KD-ombuden på rikstinget i Västerås väl röstat nej till KD:s fortsatta medverkan i överenskommelsen så var saken egentligen klar. Men, som sagt, avslutningen hade ändå kunnat skötas snyggare.

På mediernas frågor svarade vikarierande partiordförande (C ) Anders W Jonsson bäst när han lät förstå att DÖ var avslutad i sin nuvarande form.

Hur ska man se på överenskommelse i sak då? Med visst facit i hand kan vi konstatera att S-ledaren Stefan Löfven kunnat driva en ohämmad vänsterpolitik ihop med trion Fridolin, Romson och Sjöstedt. ”Riktig röd-grön politik” som vänsterledaren brukar säga. Att allianspartierna lagt ned sina röster i riksdagen och på så sätt släppt fram motståndarnas återställare, skattehöjningar och andra röda förslag, har irriterat många. Samtidigt har Sverigedemokraterna lett i mjugg och tilldelats något av en martyrroll, helt oförtjänt. Tanken var att neutralisera de flyktingkritiska, men effekten blev närmast den motsatta.

Kanske var DÖ politiskt dödsdömd redan från början? En överenskommelse som går ut på att lägga sig platt för de politiska motståndarna och deras förslag, i tron att detta ska utmanövrera det parti som ingen vill ta i med tång, var naivt i överkant. En annan aspekt rörde regerandet och stabiliteten i parlamentet och i riket. Det argumentet är mer tilltalande. En tanke i den teoribyggnaden var att allianspartierna skulle kunna regera i minoritet om S och MP på liknande sätt lade ned sina röster i framtiden. Ingen vet om så verkligen hade blivit fallet. Vad är det som säger att inte S, MP eller båda hade brutit överenskommelsen, kanske på grund av nytt folk i ledningen?

Pressen är nu stor på samtliga partier att agera ansvarsfullt, inte minst mot bakgrund av den pågående flyktingkrisen, men statsministern har givetvis ett särskilt ansvar. Han måste skapa majoriteter i riksdagen för framlagda förslag – och för budgeten. I bästa fall kan detta öppna för nya samarbeten i konkreta sakfrågor mellan partierna i den breda mittfåran. Vänsterpartiets enorma inflytande saknar historiskt motstycke och är absurt mot bakgrund av det ringa väljarstöd som partiet fick i valet 2014.  Kan Stefan Löfven söka stöd hos allianspartierna i för landet viktiga frågor kan det bli till nytta för företagandet, jobben, tillväxten och framtidens välfärd. Men då måste vänsterparti-vagnen först kopplas loss från regeringståget. Inget alliansparti kan i dagens läge samarbeta om vänsterpolitik.

Läs Mer

Bredband till alla!

”Ska hela landet kunna växa så måste hela landet också ha bra bredband, och bredband i världsklass.” Så uttryckte sig Anna-Karin Hatt under sin tid som IT-minister i alliansregeringen.

Centerpartiet och alliansregeringen satsade miljarder på bredbandsutbyggnad. När jag är ute och träffar folk inom näringsliv, politik och kultur hör jag mycket gott sägas om Anna-Karin Hatts engagemang för IT och bredband.

Ett brett engagemang från många behövs om Sverige inte ska halka efter på området. Redan nu satsar andra länder mer än vad vi gör, framkom det på e-förvaltningsdagarna som jag bevistade den 8 oktober.

Det är oroväckande. Sverige är ett geografiskt stort och glesbefolkat land där infrastruktur är A och O för landsbygdens överlevnad.

Oxelösund ligger rätt bra till när det gäller utbyggt bredband. Här kallas det för ”stadsnät” och ägs av kommunen, medan operatörer inom tele, data och tv släpps in och kan konkurrera om kunderna. Konkurrens är i grunden bra och gynnar oftast utvecklingen.

Regeringen har lovat att under vintern lägga fram en bredbandsstrategi. Ett tips: ta en titt på Anna-Karin Hatts och lovordade bredbandsarbete!  Hon pratade inte bara, utan kavlade upp ärmarna för att leva upp till ambitionen.

IT-ministern i S-MP-regeringen har hittills inte imponerat när det gäller engagemang och förslag på IT- och bredbandsområdet. Nu är det upp till bevis. Det gedigna arbete som Centerpartiet och alliansregeringen lade ned på bredbandsutbyggnad och IT-satsningar får inte förslösas.

Läs Mer