Staten skapar inte jobben – det gör företagen!

Centerpartiets kampanj som pågår just nu är både angelägen och mitt i prick. Den bygger på fakta, och det gör den trovärdig. Staten skapar inte jobben utan det gör de små- och medelstora företagen. Fyra av fem jobb har de senast åren vuxit fram just ur dessa företag.

Därför är det beklämmande att regeringen i sin budget vill höja skatterna på allt det som bidrar till att skapa företag eller som företag och individer behöver för sin verksamhet. Ett exempel är bensinskatten. Regeringens samlade skattechock på jobb och företagande uppgår till 28 miljarder! (28 000 000 000).

I Oxelösund börjar insikten om företagens betydelse sjunka in. Det är bra. Den dialog som inletts med det lokala näringslivet bör fortsätta och fördjupas. Den offentliga upphandlingen kan vässas och på så sätt kan vi få ut mer för varje skattekrona.

 

 

 

Läs Mer

Efter DÖ: Gör upp i mitten, Löfven!

DÖ har somnat in. Man kan diskutera det sätt på vilket decemberöverenskommelsen avslutades, men faktum kvarstår: uppgörelsen är överspelad.

Visst hade det varit snyggare om alliansens representanter hade kontaktat de övriga avtalsparterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, och avslöjat sina intentioner. Avtal skall hållas heter det. Men visst bryts avtal, särskilt i politiken. Politik är det möjligas konst, sa Olof Palme, som bekant. Frågan är om DÖ hade varit möjlig att upprätthålla i längden mot bakgrund av det muller som hördes allt ljudligare ute i partileden.

Och apropå brutna avtal. Stefan Löfven och Magdalena Andersson hade före valet 2014 ett avtal med väljarna om att inte höja bensinskatten i kommande budget. Avtalet bröts, just like that… Politiken är tyvärr inget bra föredöme när det gäller avtalspraxis.

Det faktum att allt snurrar fortare och fortare i en hysterisk medie-, twitter-, och Facebook-värld kan ha bidragit till att DÖ så lätt tilläts dö. När KD-ombuden på rikstinget i Västerås väl röstat nej till KD:s fortsatta medverkan i överenskommelsen så var saken egentligen klar. Men, som sagt, avslutningen hade ändå kunnat skötas snyggare.

På mediernas frågor svarade vikarierande partiordförande (C ) Anders W Jonsson bäst när han lät förstå att DÖ var avslutad i sin nuvarande form.

Hur ska man se på överenskommelse i sak då? Med visst facit i hand kan vi konstatera att S-ledaren Stefan Löfven kunnat driva en ohämmad vänsterpolitik ihop med trion Fridolin, Romson och Sjöstedt. ”Riktig röd-grön politik” som vänsterledaren brukar säga. Att allianspartierna lagt ned sina röster i riksdagen och på så sätt släppt fram motståndarnas återställare, skattehöjningar och andra röda förslag, har irriterat många. Samtidigt har Sverigedemokraterna lett i mjugg och tilldelats något av en martyrroll, helt oförtjänt. Tanken var att neutralisera de flyktingkritiska, men effekten blev närmast den motsatta.

Kanske var DÖ politiskt dödsdömd redan från början? En överenskommelse som går ut på att lägga sig platt för de politiska motståndarna och deras förslag, i tron att detta ska utmanövrera det parti som ingen vill ta i med tång, var naivt i överkant. En annan aspekt rörde regerandet och stabiliteten i parlamentet och i riket. Det argumentet är mer tilltalande. En tanke i den teoribyggnaden var att allianspartierna skulle kunna regera i minoritet om S och MP på liknande sätt lade ned sina röster i framtiden. Ingen vet om så verkligen hade blivit fallet. Vad är det som säger att inte S, MP eller båda hade brutit överenskommelsen, kanske på grund av nytt folk i ledningen?

Pressen är nu stor på samtliga partier att agera ansvarsfullt, inte minst mot bakgrund av den pågående flyktingkrisen, men statsministern har givetvis ett särskilt ansvar. Han måste skapa majoriteter i riksdagen för framlagda förslag – och för budgeten. I bästa fall kan detta öppna för nya samarbeten i konkreta sakfrågor mellan partierna i den breda mittfåran. Vänsterpartiets enorma inflytande saknar historiskt motstycke och är absurt mot bakgrund av det ringa väljarstöd som partiet fick i valet 2014.  Kan Stefan Löfven söka stöd hos allianspartierna i för landet viktiga frågor kan det bli till nytta för företagandet, jobben, tillväxten och framtidens välfärd. Men då måste vänsterparti-vagnen först kopplas loss från regeringståget. Inget alliansparti kan i dagens läge samarbeta om vänsterpolitik.

Läs Mer

Bredband till alla!

”Ska hela landet kunna växa så måste hela landet också ha bra bredband, och bredband i världsklass.” Så uttryckte sig Anna-Karin Hatt under sin tid som IT-minister i alliansregeringen.

Centerpartiet och alliansregeringen satsade miljarder på bredbandsutbyggnad. När jag är ute och träffar folk inom näringsliv, politik och kultur hör jag mycket gott sägas om Anna-Karin Hatts engagemang för IT och bredband.

Ett brett engagemang från många behövs om Sverige inte ska halka efter på området. Redan nu satsar andra länder mer än vad vi gör, framkom det på e-förvaltningsdagarna som jag bevistade den 8 oktober.

Det är oroväckande. Sverige är ett geografiskt stort och glesbefolkat land där infrastruktur är A och O för landsbygdens överlevnad.

Oxelösund ligger rätt bra till när det gäller utbyggt bredband. Här kallas det för ”stadsnät” och ägs av kommunen, medan operatörer inom tele, data och tv släpps in och kan konkurrera om kunderna. Konkurrens är i grunden bra och gynnar oftast utvecklingen.

Regeringen har lovat att under vintern lägga fram en bredbandsstrategi. Ett tips: ta en titt på Anna-Karin Hatts och lovordade bredbandsarbete!  Hon pratade inte bara, utan kavlade upp ärmarna för att leva upp till ambitionen.

IT-ministern i S-MP-regeringen har hittills inte imponerat när det gäller engagemang och förslag på IT- och bredbandsområdet. Nu är det upp till bevis. Det gedigna arbete som Centerpartiet och alliansregeringen lade ned på bredbandsutbyggnad och IT-satsningar får inte förslösas.

Läs Mer

Skattesmäll mot landsbygden

Statsminister Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson lovade i valrörelsen 2014 att bensinskatten inte skulle höjas. Löftet är redan brutet.

Den rödgröna politiken gör att det blir mindre lönsamt att jobba och dyrare att bo på landsbygden. Det bidrar varken till en levande landsbygd eller till fler jobb.

Skatterna på bensin och diesel ska höjas rejält vid nyår. Bensinskatten med 60 öre litern och dieselskatten med 66 öre. För ett hushåll med en Volvo V70 D3 som drar 0,68 liter per mil och kör 5 000 mil om året motsvarar det en höjning med 2 244 kronor på ett år (enligt Aftonbladet). Många hushåll på landet måste ha två bilar och i lantbruket krävs det traktorer, skördetröskor, kanske skogsmaskiner och andra fordon.

Enligt uppgifter i flera riksmedier kommer en indexering att införas på bensin- och dieselskatterna. Då behöver inte skatterna beslutas av de folkvalda i riksdagen årligen utan sker automatiskt. Principen är tänkt att införas 2017. Kalkylerar man med en årlig uppräkning på fyra procent så ökar skatten med 48 procent på ett decennium. Efter 20 år skulle skattehöjningen vara 119 procent och efter 30 år 224 procent. Bensinpriset skulle då ligga på runt 30 kronor per liter, enligt en interpellation i riksdagen.

Mest drabbas de med små marginaler i hushållsbudgeten, de som är beroende av bilen för att få vardagspusslet att klaffa. I huvudsak människor utanför landets storstadsregioner. Men inte bara vi som använder bilen i vardagen, utan hela åkeri- och transportsektorn påverkas.

Sverige har inte råd att ytterligare fördyra för småföretagare och för de gröna näringarna!

Läs Mer

Därför lutar jag åt Natomedlemskap

På Centerstämman i Falun i slutet av september diskuterades under ett avsnitt säkerhetspolitik och försvar. Natofrågan väckte stor uppmärksamhet eftersom föreslagen förändring av en del sågs som en kursändring för Centern. Debatten blev intensiv, men ändå sansad och respektfull.

Beslutet går ut på att Sverige ska inleda en process tillsammans med Finland i riktning mot Natomedlemskap. En förutsättning för medlemskap i den atlantiska alliansen är stor politisk enighet i Sverige, heter det också. I praktiken och med partistrukturen någorlunda stabil innebär det att socialdemokraterna måste vara med på vagnen. Ett rätt sansat och balanserat beslut som anger en tydlig färdriktning om än med klara förbehåll. En klar mittenståndpunkt, med andra ord.

Det är nämligen extremerna som är motståndare till solidaritetstanken i ett Natomedlemskap. Sverigedemokraterna och grupper bortom dem ser inte på Nato med blida ögon. Hellre Putin och Ryssland, tycks de resonera.

Även den USA-hatande vänstern är av förklarliga skäl emot ”Atlantpakten”. I likhet med krafter som Iran, islamistiska extremister och avgrundsvänstern ser de USA som upphovet till allt ont i världen.

Själv anser jag att ett svenskt Natomedlemskap är en rimlig, för att inte säga nödvändig hållning i ett alltmer oroligt säkerhetspolitiskt läge. Efter Kalla kriget, den förhatliga Berlinmurens fall och Järnridåns nedmontering såg Europa och världen ut att gå mot en period av avspänning och bl.a. Sverige avvecklade stora delar av sitt försvar.

I dag, hösten 2015, kan vi bevittna ett alltmer aggressivt Ryssland som under Putins ledning inte drar sig för krigshandlingar, propaganda, annektering (Krim) och ett ökande antal flygkränkningar av bl.a. svenskt luftrum.

Vad är mer logiskt i en sådan situation än att agera tillsammans med andra demokratiska och vänligt sinnade länder? Redan nu deltar Sverige i Natoledda övningar och närmar sig organisationen ytterligare. Våra grannar Norge, Danmark och Island är redan medlemmar i Nato. Finland slipper numera den gamla samarbetspakten med Sovjet, men är granne med Ryssland och har all anledning att värna sin integritet.

De nordiska länderna har mycket gemensamt. Liknande välfärdssystem, gemensam historia, demokratiska statsskick och en värdegrund som vilar på samma fundament: den västerländska idén om allas lika värde, rättsstatens principer, yttrande- och tryckfrihet, m.m.

Antalet svenskar som är för ett Natomedlemskap är fler än de som är emot, visade siffror publicerade i Svenska Dagbladet nyligen. Av de tillfrågade som bestämt sig svarade 41 procent ja, 39 procent nej och 20 procent vet ej. Mätningen gjordes efter Centerpartiets och Kristdemokraternas omsvängning i Natofrågan.

”Jag är överraskad av snabbheten i skiftet” kommenterade Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys. Samme professor förespråkade nyligen i en debattartikel en gemensam svensk-finsk ansökan om Natomedlemskap. Om så skedde och medlemskap beviljades skulle omvärlden bevittna ett Norden på gemensam försvars- och säkerhetspolitisk grund. Detta bör välkomnas och användas som avstamp för nästa försvarspolitiska steg i en alltmer orolig värld.

Bo H

Läs Mer

Intressant om välfärdsföretag

Svenskt Näringsliv publicerade häromdagen en undersökning baserad på SCB-siffror och genomförd av HUI research om företagande i välfärden. Frågor som belyses är kvalitet, personalens trivsel, löner, ekonomisk lönsamhet och kvinnors karriärvägar. I studien jämförs privata utförare med offentliga eller med tjänstesektorn i stort.

Kvaliteten är densamma eller bättre i de privata utförarna. Vi talar då om den upplevda kvaliteten hos patienter, elever och ”brukare”. Detta enligt undersökningar av Skolinspektionen (Skolenkäten), Sveriges Kommuner och landsting (Patientenkäten) och Socialstyrelsen (Äldreguiden). Undersökningarna baseras på sammantaget cirka en kvarts miljon enkätsvar.

Studien visar också att talet om övervinster generellt sett är en myt. Det finns inga belägg för att ”vinstintresset” skulle påverka verksamheten negativt, varken för medborgare eller personal.

Trots detta, och trots att ersättningarna till företagen ibland är lägre än till den offentliga aktören för lika uppdrag, går företagen med viss vinst. Rörelsemarginalen uppgår till 4,6 procent i genomsnitt, enligt undersökningen. Detta innebär rimligen att de privata utförarna är mer effektiva än de offentliga. I ett läge där vi ser ökande krav på välfärden, samt demografiska utmaningar, borde väl debatten ändå handla om vad de offentliga utförarna kan lära av detta?

Argument som används emot privata utförare i välfärden tycks inte hålla, något för den röda majoriteten i Oxelösund att begrunda.

Se vidare länk: http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/konkurrens_i_vard_skola_och_oms/sant-och-falskt-om-foretagande-i-valfarden_623658.html

Bo H

Läs Mer

Gårdsförsäljning av vin – nu!

I söndagens SvD skrev vin- och matskribenten Mikael Mölstad en krönika med rubriken ”Hur svårt kan det vara att tillåta gårdsförsäljning?”. I Arild, bara några kilometer från hans sommarviste, finns två vingårdar med utmärkta viner. ”Tänk om jag fick åka dit och köpa hem en flaska? I dag är detta lagbrott”, konstaterar Mölstad.

Han påpekar att många av de svenska vingårdarna nu måste skaffa servering med utskänkningstillstånd för att deras besökare ska kunna smaka på vinet. ”I princip kan jag alltså åka dit och dricka en eller flera flaskor på plats. Men att köpa hem en flaska går inte för sig”.

Förre landsbygdsministern Eskil Erlandsson var en ivrig påhejare av gårdsförsäljning och i denna fråga är Centerpartiet helt rätt ute. Det är inte bara en fråga om landsbygdsutveckling och turism, utan också en fråga om att slopa ett inkonsekvent förbud i svensk alkohollagstiftning.

Personligen anser jag dessutom att hela försäljningsmonopolet (läs Systembolaget) borde slopas. Så långt har inte C och övriga partier kommit ännu. Men jag är övertygad om att det inte går att behålla ett försäljningsmonopol i framtiden. Och även om det vore möjligt, så är det principiellt felaktigt.

Självklart är jag medveten om riskerna med alkoholkonsumtion. Åldersgränser, föräldra- och skolansvar, informationskampanjer och – framför allt – eget ansvar är viktiga komponenter för att stävja missbruk och följdsjukdomar av överkonsumtion.

Gårdförsäljning av vin går mycket väl att kombinera med en ansvarsfull och vuxen alkoholpolitik. En alkoholpolitik som inte bygger på förbud, monopol och underkännande av människors förmåga att ta ansvar utan i stället på frihet, sund information och tillit till människors förmåga. Människor som anses vuxna nog att rösta om vilka som ska styra landet, borde väl rimligen också vara vuxna nog att ta ansvar för vad de konsumerar?

Bo H

PS: Vilka förutsättningar som kan finnas för eventuell vinproduktion och gårdsförsäljning inom Oxelösunds kommungränser kan jag inte bedöma. Men kan man producera vin i Bettna, så varför inte i Oxelösund?

Läs Mer

Behöver cykelbanor målas?

Den röda färgen på vissa sträckor av cykelbanorna längs Torggatan och Sundsörsvägen i Oxelösund ska uppmärksamma både bilister och cyklister på att de passerar en korsning, och därmed höja trafiksäkerheten. Så skriver SN 2015-07-31. Färgmarkeringarna har funnits i drygt ett år och ska utvärderas senare under 2015.

De färgmarkerade sträckorna kom till då det tidigare varit ett problem att bilister, när de skulle korsa cykelbanan, ”inte tagit hänsyn till cyklister i de aktuella korsningarna”, heter det i artikeln. Reglerna gällande samspelet mellan cyklister och övriga trafikanter finns på transportstyrelsens webbplats. Där står bl.a. följande:

”Om du vill vara säker på att göra rätt när du korsar en väg, ska du alltid iaktta väjningsplikt – den gäller nästan alltid. När du inte har väjningsplikt ska du ändå ta hänsyn till andra.” Glasklart!

Varför vissa fått för sig att detta skulle vara ”krångligt” har jag svårt att begripa.

I Klippans kommun i Skåne blev det därför nej till målade cykelöverfarter. Målade cykelöverfarter kan lura cyklister att felaktigt tro att bilar alltid måste stanna, var slutsatsen. Ett annat argument var att de kan ge ”en oriktig signal till cyklister” att de har företräde, även när de färdas i ”fel” riktning. Och så kostar det en hel del pengar.

Det är inte förbjudet att cykla på ett övergångsställe. Men bilisternas väjningsplikt vid övergångsställen gäller enbart gående. Inte cyklister. Många cyklister tror dock motsatsen.

Åter till Oxelösund. Huruvida de röda färgmarkeringarna på cykelbanorna haft avsedd effekt kan trafikingenjören i Oxelösunds kommun inte svara på i dagsläget. Detta eftersom utvärderingen av färgmarkeringarna ännu inte är gjord. Utvärderingen ska genomföras under sensommaren eller hösten, ”men vi vet ännu inte riktigt hur”, enligt tjänstemannen.

Det låter en aning kryptiskt, men låt oss ändå avvakta och se vad utvärderingen ger. Jag tror inte att man går vidare med rödmarkeringarna.

I Stockholm har de målade cykelbanorna visat sig vara ett säkerhetsproblem, skrev Svenska Dagbladet för några år sedan. Tidningen beskrev även riskerna med målade cykelfält:

Känsligt för dubbelparkering. Svårt vid fickparkering. Svårt vid busshållplatser. Svårt i korsningar. Syns inte vintertid om man inte har extra intensiv snöröjning. Målningen behöver bättras på två gånger per år.

Flera av de ovan angivna riskerna gäller kanske inte för Oxelösunds del, men visar ändå att bemålade cykelbanor inte är en odelat positiv företeelse. Man kan dessutom fråga sig om det är där krutet ska spillas vad gäller trafiksituationen i Oxelösund.

Bo H

Läs Mer

Kör lastbilarna på etanol!

Intressant inlägg på SN:s ”Inlägg utifrån” av Lena Nordgren, biodrivmedelsexpert på etanolföretaget SEKAB (Så kan lastbilschaufförer lätta på samvetet, SN 2015-07-30).

Om lastbilarna i Södermanland körde på etanolbränslet ED95 i stället för diesel skulle utsläppen kunna minska med hela 74 000 ton, slår hon fast och fortsätter: ”När miljöbilspremien infördes gav det stor effekt – efter två år hade antalet miljöbilar på de svenska vägarna ökat med omkring 160.000. När det gäller lastbilstrafiken saknas fortfarande initiativ för att stärka drivkrafterna för en ökad användning av biodrivmedel. Men i en enkät som SEKAB har låtit göra uppger åtta av tio riksdagsledamöter att de är för att införa även en miljölastbilspremie.”

Högintressant!

Jag håller med Lena om att klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Som hon mycket riktigt påpekar har vi hittills lyckats påbörja en minskning av utsläppen från personbilar. Nu är det hög tid att även ta ansvar för den tunga trafiken. Lenas slutfråga är berättigad: ”Kommer Södermanlands riksdagsledamöter arbeta för att få en miljölastbilspremie på plats så att vi kan ta ett stort steg mot ett fossiloberoende?”

Bo H
gruppeldare C Oxelösund

Läs Mer

Sörmland borta som län om några år?

Den 2 juli 2015 tillsatte regeringen en kommitté som ska utreda en ny indelning av län och landsting i Sverige (Ny indelning av län och landsting, ID-nummer: Dir. 2015:77). Kanske är det dags? Hedersmannen Axel Oxenstiernas indelning har visat sig hållbar, men några landsting har slagits ihop till regioner och kommunreformer har genomförts under årens lopp.

Hur påverkar då kommunreformen oss?

Malin Ackerman i Lycksele skrev nyligen om detta i Folkbladet. Eftersom hälften av Sveriges kommuner minskar i befolkningsunderlag är det väntat att regionfrågan kommer upp, konstaterar hon. ”Nu gäller det att bevaka och påverka utvecklingen”, skriver Malin Ackermann (Folkbladet 28/7 2015. Länk: http://www.folkbladet.nu/1495285/hur-paverkar-kommunreformen-oss?mobil )

Malin tar sedan upp frågeställningar som specifikt berör Västerbotten och dess inland. Men frågan om regionförstoring har bäring på hela landet.

Här i Sörmland dras och slits det åt olika håll. Några vill till Östergötland, andra till Stockholm och ytterligare en del sneglar västerut eller norrut, mot Örebro/Närke eller Västmanaland. Om Sörmland ska kunna hålla ihop som län måste vi visa större enighet i regionfrågan!

Landskapet Södermanland kommer för alltid att finnas i både föreställningsvärld och historia. Detta kan inte raderas ut. Men var kommer Sörmland att hamna i den nya regionindelningen? Det är hög tid att ta diskussionen!

Mycket snart är det för sent. Om några år kan Sörmland som län vara utraderat. Jag vill inte tro att så blir fallet, men det ligger i farans riktning.

Den 29 februari 2016 ska kommittén lämna en delredovisning. Den ska innefatta en lägesbeskrivning av dialogen med berörda parter, förslag på fortsatt process och en redogörelse för behovet av eventuella kompletteringar av uppdraget. En motsvarande delredovisning ska sedan lämnas den 31 januari 2017.

Indelningsändringar kan komma att träda i kraft redan den 1 januari 2019. I så fall måste kommittén lämna ett delbetänkande senast den 30 juni 2016, om mindre än ett år, alltså!

Slutredovisningen av uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2017.

Bo H

 

Läs Mer