Med mattelyftet så KAN eleverna bli bättre på matte

Jan Björklund, för er vänsterläsare, Major Björklund, har idag lämnat besked om att den Svenska skolan ska bli bättre på matematik. Detta med det nya, såkallade, mattelyftet.

Förutom mer pengar till matematiken så ska lärare utan kompetens få fortbilda sig. En bra lösning enligt mig, även om jag helst ser att en lärare som får jobb ifrån första början har den kompetens som behövs för att lära ut till eleverna.

2.6 miljarder kronor. Så mycket kommer satsas på matematiken i Svenska skolor. En bra slant med andra ord. Och i och med att Svenskarnas matematikkunskaper blir allt sämre så var det väl äntligen på plats att ett sånt här lyft skulle komma. Men oavsett lyft så måste skolorna satsa rätt också.

När jag gick i årskurs 6, det vill säga år 2004/2005, så hade vi 5 mattelärare under höstterminen. Under vårterminen så hade vi ytterligare 4 mattelärare. Med andra ord, under ett skolår så hade vi sammanlagt 9 mattelärare. Vissa körde matte med oss i två, tre veckor innan någon annan tog över. Den lärare som hade oss längst var ifrån April tills det att vi slutade ”sexan”. Med 9 mattelärare under ett skolår så var jag en av de elever som inte lärde mig någonting, knappt.

Årskurs 7 fick jag gå ”hjälpmatte”. För de elever som behövde extrastöd i sitt lärande kring ett ämne så fick man gå till en lärare som var ”specialiserad” inom ämnet. Det tråkiga här? Under ett helt år så gjorde vi i princip ingenting. Vår dåvarande mattelärare hade som motto att eleverna han hade skulle göra två stenciler per lektion, och allt för ofta så hade det inte ens med matematik att göra. Ibland kunde vi få lösa labyrinter, ibland Sudoku. Jag skulle vilja påstå att 3 utav 5 stenciler var saker som, i mitt tycke, inte hör till ämnet att göra.

Årskurs 8 så gick jag ännu ett år med hjälpmatte, denna gång utan läraren jag hade i årskurs 7. Men trots detta så blev det inte speciellt bättre. Vi hade ”matte” 4 gånger i veckan. Med två lärare. 2 timmar hade en lärare oss och 2 timmar hade den andra läraren oss. Det jobbiga här var att de båda lärarna lärde ut till oss elever på olika sätt, och ibland till och med olika kapitel. Så i princip så gick ännu ett läsår till spillo för min egna del, även om jag lärde mig mer än vad jag gjort i ”sexan” och ”sjuan”.

Årskurs 9 så fick jag äntligen återgå till den vanliga matematikundervisningen med den ”vanliga” mattegruppen. Det märktes ganska snabbt att jag missat en hel del under de 3 tidigare läsåren. Jag hade allt för ofta, tyvärr, problem på läxförhören och proven. Min räddning blev det nationella provet i matematik som jag faktiskt klarade ”galant”. Jag fick Godkänt i Matematik på högstadiet.

Gymnasiet då? Jo det märktes riktigt mycket att jag missat en hel del under högstadiet. Inom vårt gymnasieprogram (Barn & Fritidsprogrammet) så har vi 3 terminer där vi ska läsa Matematik A, i vissa fall var det 4. Jag satsade på 4 terminer. Så blev det inte. Medans alla andra i klassen blev klara med ”Matte A” efter 3-4 terminer, i två fall efter 5 terminer, så blev jag klar 5 veckor innan jag tog studenten. Det tog mig alltså 6 terminer på gymnasiet att klara Matte A. Personligen så tror jag att mina ”krisår” med Matte under högstadiet spelar stor roll in här. Alla har inte ett matematiskt öga, och det har absolut inte jag. Det är synd. Men jag glädjer mig ändå. Jag klarade Matte A på gymnasiet och det var ju målet.

Med oseriösa skolor så spelar olika former av pengastöd ingen roll…

Läs om ”mattelyftet” på 2.6 miljarder här.

//Dennis Nilsson, Sekreterare MUF Oxelösund
Ersättare i Utbildningsnämnden i Oxelösund
Mejla mig gärna med dina åsikter och tankar:
dennis_nilsson@live.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*