12 tankar om “Titta på på onsdagens kommunfullmäktige i Oxelösund.

  1. "Vårt land ska sluta klyftorna", säger statsminister Stefan Löfven.

    "Klyftorna måste slutas", sa Annie Lööf på Centerpartiets kommundagar nyligen.

    Båda vill att de ekonomiska och regionala klyftorna ska minska.

    Men inkomstklyftorna har ökat oavsett vilka som sitter i regering. Det har de gjort ­sedan 1980. De rikaste blir ­rikare, de fattiga fattigare. Och gapet mellan storstäder och övriga landet ökar.
    Inkomstklyftorna växer.

    I 273 kommuner har antalet rika hushåll ökat de fem senaste åren. Samtidigt ökar antalet fattiga hushåll i 264 kommuner och mellangruppen minskar. Skillnaderna ökade mest under 2014 och 2015.
    Konstigt och lustigt är det. När en majoritet av politiker, media och "kändisfolk", basunerar ut motsatt åsikt.
    Hälsas från det vackra Oxelösund

    http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/inkomstklyftorna-oekar-i-286-kommuner-haer-aer-hela-listan-31594

    1. VÄRLDEN

      Gapet mellan de extremt rika i världen och de fattiga fortsätter att öka, skriver biståndsorganisationen Oxfam i en ny rapport.

      Den rikaste procenten av världens befolkning har nu mer än resten av världen tillsammans, uppger organisationen och hänvisar till data från bland annat Credit Suisse och Forbes. Oxfam hade förutspått att skiftet skulle inträffa först i år.
      – Men den här koncentrationen av rikedomar har redan inträffat. Vi har en kris när det gäller ojämlikhet, som riskerar att underminera de framgångar vi haft när det gäller fattigdomsbekämpning de senaste 20–30 åren, säger Helen Szoke, expert på mänskliga rättigheter vid Oxfam, till TT.

      Ett annat problem som Oxfam ser är kopplingen mellan pengar och makt.

      – Det krävs en modig regering för att utmana storföretag och väldigt rika personer för att få dem att betala en skälig skatt, för de är oroliga för de politiska konsekvenserna.

      Oxfam attackerar bland annat skatteflykt och hoppas att världens länder kan enas i att bekämpa frågan. Rapporten släpps inför att makthavare möts under Världsekonomiskt forum i Davos i veckan.

      – Man säger ju att transparens är det bästa botemedlet mot skatteflykt, men regeringar har varit för försiktiga med att ta tag i den här kritiska frågan, säger Helen Szoke.

      Beräkningar som organisationen hänvisar till visar att 100 miljarder dollar försvunnit från utvecklingsländer, och 7,6 biljoner dollar av individers personliga tillgångar som gömts i skatteparadis.

      – Det är väldigt mycket pengar som tas ur cirkulation. Om de hade beskattats rättvist hade de kunnat användas av stater till att bekosta skolor, sjukhus, vattensystem – saker som behövs för att hantera fattigdom, säger Helen Szoke.

      Fakta. De superrika blir allt rikare
      Den rikaste en procenten av världens befolkning äger nu mer än resten av världen tillsammans.
      Världens 62 mest förmögna personer äger tillsammans lika mycket som de 3,6 miljarder som tillhör den fattigaste halvan av världen. De 62 individerna har ökat sin förmögenhet med 542 miljarder amerikanska dollar sedan 2010. Det året ägde de 388 rikaste lika mycket som den fattigaste halvan av världen.
      Källa: An economy for the 1 %, Oxfam.
      Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

      TT

    2. SVERIGE

      INSÄNDARE Grattis Sverige! Vi fick 22 nya miljardärer 2016, nu har vi 178 miljardärer som tillsammans äger 2 076 000 000 000 kr. 2 076 miljarder kronor. Sveriges stadsbudget år 2016 var 890 miljarder kronor.

      Hur mycket är en miljard? Om man har en miljard i madrassen och ger sin fru en tusenlapp i matpengar om dagen. Hur länge räcker pengarna? 30–40 år kanske. Nej, miljarden räcker i hela 2 739 år. Börjar man i morgon är madrassen tom år 4 755.

      Trots det är allt vi hör från politiker och svenskt näringsliv : VI HAR INTE RÅD! Vi måste spara, vi måste skära ner på välfärden. Det finns inte utrymme får några löneökningar, detta trots att vi bor i ett av världens rikaste länder och aldrig har varit rikare än vi är nu.

      Men det finns alltid utrymme för aktieutdelningar, direktörsbonusar och nya miljardärer. Löntagarnas andel av kakan minskar medan ägarnas del av kakan hela tiden ökar. Alltid ett ramaskri om skatten höjs några kronor för höginkomsttagare, SKATTECHOCK, brukar det heta då.

      I Sverige ökar klyftorna mellan hög och lågavlönade varje år. Nyliberalismens egoism och girighet verkar inte vara svaret på att få ett bättre samhälle, skattesänkningar och skattebefrielser för de rikaste verkar inte lösa problemen för en vård och infrastruktur värdigt ett modernt land 2016.

      Som exempel har vi istället tagit beslut om 2016, att sänka hastigheten på de mest trafikerade järnvägarna för att de är i så dåligt skick att det är farligt att köra på dem, och vi skickar gravida kvinnor till Finland för att föda sina barn där, 2016 i Sverige har vi inte platser för att föda våra egna barn.

      2017 kan vi se fram mot fler nedskärningar, en vård, skola och omsorg som ska kosta så lite som möjligt, istället för en vård, skola och omsorg som motsvarar våra behov. Sverige behöver en vettig skatte- och fördelningspolitik. Då har vi råd! Sverige behöver inte fler miljardärer.
      ÄMNE:
      EKONOMISKA KLYFTOR FÖRDELNINGSPOLITIK

      Anders Södergren Västerviks Socialistförening

      I Sverige är nog flertalet, politiker och andra, samstämmiga om de skenande klyftorna i Svedala. Det finns mycket statistik på det, både gammal och ny. Det ekonomiska system vi har levererar verkligen denna statistik. Inga av de politiska krafter som har haft möjlighet och makt att utmana, reglera och göra om detta system har inte förmått eller velat göra detta. (Egen kommentar).

      1. Hej Leif!
        Det är väl SD:s fel att detta förekommer under en socialistisk regering, med stöd av Vänsterpartiet.
        Kul att du refererar till siffror i alla dina inlägg. Lägger min kommentar till alla i detta svar Vilka politiker/väljare har då ansvaret för de problem, du refererar till, uppgifter då tagna från TT,Västerviks Socialistförening och Aftonbladet?

        Har du några siffror på vad svensk migrations politik kostar? Är lite intresserad av den kostnaden.

        Hälsas från det vackra Oxelösund.

        1. Jag tycker mina tre långa inlägg är bra och beskriver lite en del konsekvenser av det system vi har. Sd:s och numera PS:s analys av samhället (orsak verkan), är som vanligt väldigt enfaldig, inskränkt och numera även förutsägbar och mossig. Den tillför s.a.s. noll.
          Som svar på PS:s övriga funderingar återger jag här bara min kommentar sedan tidigare.
          "I Sverige är nog flertalet, politiker och andra, samstämmiga om de skenande klyftorna i Svedala. Det finns mycket statistik på det, både gammal och ny. Det ekonomiska system vi har levererar verkligen denna statistik. Inga av de politiska krafter som har haft möjlighet och makt att utmana, reglera och göra om detta system har inte förmått eller velat göra detta. (Egen kommentar)."

          1. Hej , Leif !
            Det blev mycket personliga påhopp här på mig och, enligt dig, vad jag anser om samhällsfrågor och politik.
            Om du nu kunde vara lite saklig och hålla dig ifrån lögnaktiga personliga påståenden, så vore jag tacksam. Ditt svar till mig, slår bara mot dig själv. Pinsamt var ordet.
            Något svar på min fråga fick jag inte heller.

            Hälsas från det vackra Oxelösund.

          2. Det var bara en iakttagelse av dig som politisk person liksom du gör av mig. Inget personligt. Det får vi nog leva med då det vi skriver om här är politik. Då du liksom en del andra verkar vara väldigt fixerad vid migrationskostnaderna och se de som de allena avgörande i samhället så får jag tyvärr göra dig besviken. Jag har inte den kunskapen att kunna räkna ut dom. Som bekant finns det också olika sätt att göra det på och med olika parametrar.

    3. Jan Guillou AB.

      Alexander har plundrat svenska pensionärerna på hundratals miljoner.

      En finansvalp vid namn Alexander Ernstberger, 30, flyttade nyligen in i en villa på ­Lidingö i 50-miljoners­klassen. Samt fyllde garaget med den typen av vulgobilar som vissa fotbollsspelare föredrar. Hans kumpan David Persson Rothman, 36, har tills vidare nöjt sig med en bostadsrätt på Östermalm för okänt antal tiotal ­miljoner. Samt vulgobilar i garaget.
      De båda gynnarna har berikat sig på att plundra pensionärer. De är alltså ägarna till det senaste skandalbolaget i pensionsskojeriet, Allra AB.
      Två frågor inställer sig. För det första hur det kan komma sig att dessa två befinner sig på fri fot och att det dessvärre kommer att förbli så.
      För det andra hur det kan komma sig att det över huvud taget är möjligt att hundratals miljarder av svenska folkets pensionspengar kan hamna i klorna på figurer som dessa två.

      Den senare frågan är lättast att besvara eftersom den är rent politisk. Fram till för 17 år sedan ­hade vi den enkla ordningen att ­staten ­förvaltade medborgarnas pensionskapital. Det gick bra.
      Men systemet gav inte liberaler och somliga liberala socialdemokrater någon ro. De ansåg att pensionsförvaltning liksom det mesta, skola, vård och omsorg till exempel, borde privatiseras. På så vis skulle vinsten hamna i privata fickor i stället för ­våra gemensamma fickor, vilket ur liberal synpunkt alltid är att föredra. Medborgarna skulle dessutom få ökad så kallad valfrihet. I det här ­fallet bestod valfriheten i att vi alla skulle tränas upp till aktiespekulanter.
      Den ideologiska striden blev kort. På den tiden var sossarna sådana där moderna sossar som föredrog privatisering i stället för social­demokrati. Men kompromiss blev det förstås. Till en början skulle ­bara en liten del av pensionskapi­talet avsättas till valfri spekulation. Nåja liten, det handlar om hundratals miljarder.
      Eftersom de flesta av oss varken har förmåga eller intresse av att ägna tid åt aktiespekulation uppstod en hel ogräsflora av konsultbolag som erbjöd sig att spekulera åt oss. Mot en liten avgift …
      Pensionsskojarna i det senaste skandalbolaget Allra är alltså ett ­politiskt resultat av den liberala ­privatiseringsideologin.

      Då till den lite knepigare frågan om varför samtliga finansvalpar i Allra är och kommer att förbli på fri fot. Den kortaste förklaringen är att ­deras brott inte är brottsliga.
      Allramännen härjade ett tag i Norge med ”pensionsförvaltning” tills det visade sig att deras bolag Oak Capital roffade åt sig hälften av spararnas pengar. De fick fly hals över huvud undan skandalen, men inte undan lagens korta arm. Norska ­Finanstilsynet (motsvarar Finans­inspektionen) slog fast att gossarna ”begått allvarliga och systematiska brott mot kraven på god affärssed”.
      Därmed över till en finess i kapitalistisk lagstiftning. Brott mot god affärssed är kanske inte så bra för ­affärerna, men inte nödvändigtvis brottsligt.
      Och så var det bara att börja om på ny kula i Sverige, främst genom en aggressiv telefonförsäljning med utfästelser om guld och gröna skogar till omisstänksamma pensionärer. Osnyggt men lagligt.

      Bolaget Allra som förvaltare blev synnerligen framgångsrikt i konsten att berika ägarna. Bland annat genom en 281 procent ­högre avgift än i statens AP-fonder. Vinsten ­senaste året blev 128 miljoner till gossarna. Resultatet av deras ”förvaltning” var inte ens hälften av vad de statliga pensionsfonderna ­presterade.
      Genom usel ­förvaltning och ­extremt högt vinst­uttag på pensionärernas bekostnad blev Allras ägare kvickt ­rika. Om dessa unga begåvningar hade stulit en procent av det värde de lurat pensionärerna på, alltså stulit gammaldags genom inbrott, hade det blivit fleråriga fängelsestraff. Men brott mot god affärssed är inte brott enligt gällande synsätt. ­Lagen ser mycket strängare på ­snatteri.
      I bolaget Allras styrelse sitter fint folk för att skapa sken av anständighet, som Ebba Lindsö med lång karriär inom svenskt näringsliv och – av allting! – ordförande i den statliga Sjätte AP-fonden. Thomas Bodström, före detta justitieminister, ännu värre, sitter vid Lindsös sida som garant för lag och ordning och anständighet. Också de kommer att förbli på fri fot.

      Inom det nuvarande politiska systemet är det som synes omöjligt att komma åt det omfattande pensionsbedrägeriet. Men medborgarna har ändå ett förödande vapen i sin hand:
      Att vända ryggen åt all privatiserad pensionsförvaltning. Då hamnar spekulationsdelen av pensionen
      i den statliga Sjunde AP-­fonden, där vinsten är minst den dubbla mot vad den privatiserade marknaden kan erbjuda. Där lagen är maktlös kan medborgarna för en enda gångs skull skipa rättvisa. Med vinst dessutom.

      Apropå det ekonomiska systemet och i det här fallet bedragna pensionärer. (Egen kommentar).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*