En aktivitet per dag i äldreomsorgen – Guldkant på tillvaron

Arbetet med aktivitetsinspiratörerna, Sara Göransson och Marita Lindh, inom äldreomsorgen kommer att fortsätta under 2017. Vårt mål är att skapa hållbara lösningar så att det finns en aktivitet per dag.
Vi vill ge våra boende på Björntorp och Sjötången en meningsfull vardag vilket höjer deras livskvalité.
Aktivitetsombuden arbetar gentemot och tillsammans med kulturombuden på varje avdelning. De i sin tur inspirerar sina kollegor att genomföra aktiviteter i vardagen.

Året runt har intervjuat boende och aktivitetsinspiratör på Björntorp.
Klicka på bilden för att läsa.

Klicka också på den undre bilden som går till SR-Sörmlands inslag:

Satsning ger guldkant i vardagen för äldre i Oxelösund. 

Erik Thoms och Love Andersson Carlén tillsammans på Björntorps äldreboende i Oxelösund.
Foto: Jonna Berglund.

9 tankar om “En aktivitet per dag i äldreomsorgen – Guldkant på tillvaron

  1. Bra och väldigt viktigt arbete. Arbetade själv några år innan jag gick i pension i en fristående föreningen som heter Guldkanten. Den är installerad och lite integrerad med äldreboendet Gustavsgården i Gustavsberg. Den har en stor och väldigt uppskattad verksamhet med och för pensionärer. Både de som bor på gården och också andra utifrån. Har också ett nära samarbete med pensionärsorganisationerna. Den är lite unik med sin verksamhet i Sverige. Kanske vore nåt att ta kontakt med eller göra ett studiebesök hos och få idéer och uppslag. Dom har regelbundna studiebesök och tar gärna emot besök.

  2. "Det var obehagligtatt bli kallad nazist".

    "Journalisten och författaren Lars Åbergs bok Framtidsstaden om Malmös två ansikten har blivit en säljsuccé och rönt uppmärksamhet.

    Inte minst hans beskrivning av integrationsproblemen har väckt reaktioner. Somliga starka. ”Att bli kallad nazist i en recension var en blixt från klar himmel”, säger han.

    Du går ganska hårt åt medier i boken, vad ska medierna göra för att bli bättre på att skildra detta?

    – En viktig förändring som journalister själva behöver göra är att lämna redaktionerna och gå ut och snacka med folk och röra sig i miljöer som man kanske inte är så hemtam i. Journalisterna har lite grann som socialsekreterarna retirerat till kontoren.

    Jag tror att man måste återuppliva något slags gammalt journalistideal, där man är ute och är nyfiken. Journalister pratar för mycket med sina kolleger och för lite med andra.

    Vad tycker om mottagandet av boken?

    – I huvudsak har den fått positiva recensioner men det har varit några negativa. Det var en som tyckte att jag borde ha skrivit en annan bok, eller att jag borde ha skrivit mer om det positiva. Det kunde jag givetvis ha gjort, men för det första har andra redan gjort det, och för det andra var det inte den boken jag skrev. Jag tycker att invändningarna har varit ganska svaga.

    Fattade jag rätt, var det så att Sydsvenskan kallade dig för nazist?

    – Ja, recensenten skrev att om jag hade levt i upprinnelsen av andra världskriget så hade jag varit med bland dem som försökte hindra judiska läkare att komma till Sverige.

    Detta publicerades på Sydsvenskans kultursida, som jag varit medarbetare på sedan 1970-talet. Jag kan säga att jag blev ganska upprörd. Jag tycker att det är skandalöst i två led: först att skriva det och sedan att publicera det. Det var en blixt från klar himmel. Det var väldigt obehagligt.

    Läs hela från journalisten.se nedan…….

    http://www.journalisten.se/nyheter/det-var-obehagligt-att-bli-kallad-nazist

    1. Nu har ju Sydsvenskan inte alls skrivit/sagt att LÅ är nazist. Tidningen tog upp en sak under 30-talets Tyskland och jämförde den med något ur LÅ:s bok.
      Han har förmodligen inte alls nazistiska tendenser lika lite som Sven Melander blev kallad kommunist av Sd:s partiledning. Sanning, fakta och propaganda bollar extremhögern med som det passar idag. Vad det gäller själva boken så finns det många olika recensioner av den beroende på var man själv står politiskt förstås.

  3. Ur tidningen Vi

    ”Problemet med ordet ’rasist’ är att det är rasistiskt, eftersom det uppmuntrar folk att tro att det finns fler än en ras”.
    Ernst Billgren

    Tänkvärt. (Egen kommentar).

  4. Ur NWT

    Det finns bara en ras
    Livet: Ingen födds utan empati

    Jag har många gånger funderat över: Varför en del hatar? En del hatar ingen, men en del hatar många människor, varför?
    Frågar man nån varför de hatar, så får man alla möjliga konstiga svar.
    Att den eller de som de hatar är si och så, eller att de ser ut på ett visst sätt osv?
    Jag har aldrig förstått detta? Men hatet finns och är väl idag mer utbrett än det någonsin har varit över hela jorden.

    Jag tror att detta är mycket farligt. Det skapar såklart motsättningar av alla dess olika slag i samhället.

    Jag tror att vi måste sluta hata varandra och börja försöka känna empati för varandra istället.

    En del av oss måste kanske öva sig mycket på att känna empati för sina medmänniskor?

    Och en del kan nog känna empati bara man vågar känna efter.

    För om vi inte gör det kan vi aldrig enas.

    Alla födds vi med empati, som vi sedan kan utveckla. Ingen födds utan empati.

    Men idag tycks den försvinna helt ibland. Jag undrar så då, vart tar empatin vägen?
    Vi härstammar ju alla från en och samma människa från början och har sedan flyttat omkring och fått olika färg på pigmentet beroende på klimatet.

    Sanningen är nog den att vi lär oss hata. Men vem lär oss då att hata, undrar man? Jag tror precis som Jane Elliot nedan.

    En reporter ställde frågan på en nyhetskanal, till läraren och professorn Jane Elliott: Varför hatar vi?

    "Vi har delat in människor i olika raser för att vissa ska kunna känna sig viktigare än andra? svarar Jane Elliott.

    Och för att vi är okunniga! Vi har helt enkelt fått lära oss fel. Vi trodde att detta skulle fungera, men det gör det inte.”

    "Därför har vi delat in oss i fyra, fem olika raser, men egentligen finns det bara en ras på jordens yta och det är: MÄNNISKOSLÄKTET, slår Jane fast.”
    Jane fortsätter: „Vi bär inte på någon rasism – gen eller fördoms –gen, och vi födds inte med fördomar, utan vi lär oss att hata!

    Och pigment i huden har ingenting alls med intelligens att göra.”

    "Okunnighet är att tro att man är bättre eller sämre bara för att man har ett visst pigment, fortsätter Jane.”

    "Vi måste gå vidare och det är bråttom. Och allt vi lärt oss fel, kan vi lära om så att det blir rätt, säger hon slutligen.”

    Så låt inte okunnighet råda utan låt förnuftet råda, det finns bara en ras: Människosläktet.

    Och försök att sluta hata, för hatet krossar empatin. Och utan empati för våra medmänniskor mår vi inte bra!

    Kärleken sitter i våra hjärtchakran, så låt hjärtat vara med.

    //Anette

  5. Hämtat från Flamman.

    Det ser nattsvart ut för framtida generationer om pensionssystemet inte rivs upp, skriver Zina Al-Dewany.

    Vi vet att en stor del ojämställdhet och ojämlikhet följer med ner i graven. Föds du fattig är risken större att du dör fattig, och dessutom i förtid. Och så finns det en orättvisa i Sverige som blir värre ju närmre graven du kommer – pensionen. Är du ung i dag gäller det här dig mer än andra, för det blir bara värre.
    I dag lever över 230 000 pensionärer i Sverige under EU:s fattigdomsgräns, och de blir allt fler. De allra fattigaste är kvinnorna, framförallt arbetarkvinnorna. Eftersom en stor del av pensionen grundar sig på ditt arbetsliv, det vill säga hur mycket du arbetat och hur mycket du tjänat, är det inte svårt att förstå att om du haft låg inkomst, varit hemma med barn, sjukskrivit dig eller tagit hand om dina gamla föräldrar så är det din pension som drabbas. Den som gynnas är den välavlönade, heltidsarbetande människa som helst inte varit sjukskriven eller tagit hand om barn. Och såklart, haft ett fast jobb med tjänstepension. Det här systemet har resulterat i att över hälften(!) av kvinnorna som går i pension blir fattigpensionärer i dag.
    Det finns även något som kallas garantipension. Får du full garantipension blir det max runt 7 000 kronor i månaden men det är inte vem som helst som får den. Du ska ha bott i Sverige i 40 år. För de som flyttat hit efter 30-års ålder blir det alltså ännu tuffare, för dem finns inga garantier. Här är det invandrarkvinnorna som drabbas hårdast.
    Men garantipensionen används flitigt eftersom tjänstepensionen inte räcker, även för dem med ett långt och hårt arbetsliv bakom sig. En rapport från Kommunal och SKPF visar att sju av tio kommunalkvinnor är beroende av garantipension. Kvinnorna som arbetar inom vård, omsorg och bär upp den välfärd som i slutänden sviker dem. Självklart drabbas många män hårt av det orättvisa pensionssystemet, men de är färre och får i snitt 5 700 kronor högre pension än Sveriges kvinnor.
    Pensionsfrågan sägs vara krånglig. Många partier ska komma överens om ett nytt system som i sig hängt kvar i 20 år. Men det är inte så krångligt. Så länge vi har ett arbetsliv där kvinnor tjänar mindre, där föräldraförsäkringen inte används i lika stor utsträckning av män och där invandrare på grund av diskriminering har svårare att ens få jobb, så kommer dagens larm om pensionärer som far illa låta som ett lyxliv i jämförelse med vad dagens unga har att vänta. För med allt fler otrygga anställningar, ett könssegregerat arbetsliv och nya svenskar som får leva i åratal med osäkerhet om de ens får stanna i landet eller inte så bäddar det för en pensionskatastrof.
    Förändring kanske tar tid. Men snart är det de stora löftenas år – valåret. Är våra partier smarta blir det här en av de viktigaste frågorna att lyfta. För det handlar inte bara om våra äldre, utan om oss som har en mörk framtid framför oss om inget görs.

    En lite bredare analys än Sd:s "hang up" om att invandringen är orsak till låga pensioner. Det kan dom förstås tycka och tro till leda om man inte har något annat att komma med än en tröttsam uttjatad propaganda där det enda man har är att ställa olika grupper och människor mot varandra i samhället. Och det av ett parti som säger sig vilja ha en enad nation. Bevare mig!

  6. Ur ETC.

    Den hypergnälliga tonen sprider sig som en löpeld

    Vi lever i en tid som kräver av var och en av oss att bli lite större än vad vi är, att tänka efter en nanosekund innan vi ryggmärgsreagerar.

    Det var ett barn som sjöng på tåget härom dagen. Högt sjöng barnet, just precis under de tre timmar av mitt liv då jag skulle luta mig tillbaka och läsa i min bok och återhämta mig efter en hård dags kreativa processer på annan ort.
    Det var en tant som åt en smörgås på bussen härom morgonen. Den stank av tonfisk och rödlök, just precis som jag borstat mina tänder, duschat och kände mig fräsch men trött och all min energi borde gå åt till att fokusera på mitt mycket viktiga möte som jag strax skulle ha – jag ville spy, så det stank.

    Dessutom var det en kille som lade kassapinnen FÖRE sina varor på bandet i kassan på Ica istället för EFTER, det var en tonårstjej som pratade högt om kärlek i mobilen på tunnelbanan, det var en lantis som stod på fel sida i rulltrappan, en dam med för mycket parfym, en dagisgrupp som skrattade och skrattade, en vuxen man i shorts mitt på blanka torsdagen. DET GÅR KNAPPT ATT STÅ UT längre där ute i offentligheten, där finns ju en massa människor som inte KAN BETE SIG. En massa människor som inte är jag.
    Så där kan det låta. Så låter det, oftare och oftare. En hypergnällig ton har spridit sig som en löpeld bland välutbildade, väletablerade medelålders medelklassmänniskor.

    Det började som en lite halvt kokett ventil för den inre snipiga tant som de allra flesta av oss ändå bär på, hon med hatt och handskar som tycker att ingen nu för tiden är tillräckligt väluppfostrad för att passera hennes stränga öga. Små pysanden över vardagens irritationsmoment att känna igen sig i och kollektivt skämmas lite över. Tills det blev gradvis blev allt mer comme il faut att inte alls skämmas, utan i stället yvas över sin galopperande vardagsintolerans.
    Sedan började den krypa ut ur de sociala mediernas trygga gillestugor och ut i offentligheten. De började synas i dagstidningarnas spalter, som när Josefin Holmström skrev upprört i Svenska Dagbladet om unga kvinnor som pratar högt på offentlig plats, och det är bara ett exempel.

    De kommersiella krafterna hade då redan länge profiterat på samtidsmänniskans brist på förmåga att stå ut med någon annan än just de som är precis som de. De säljer resor till barnfria resorts så ingen barnfri ska behöva höra ett barn som sjunger högt. Eller till enbart barnfamiljsresorts så att inga barnfamiljer ska behöva se några gamla människor, eller konfronteras med någon som kräver lite hänsyn.
    Visst vore det en härlig värld om alla log lite mer och flyttade på sina väskor så andra kunde få sitta. Fast jag tänker att den sortens inkännande medvetenhet om medmänniskornas närvaro i rummet egentligen är själva antitesen till den nymornade vardagsintolerans som får priviligierade människor att vardagsexplodera.

    Den där snabbheten att döma ut sin nästa som idiot, störningsmoment, den liknar språkpolisernas accelererande förtjusning i att påpeka hur fel andra gör när de försöker uttrycka sig i tal eller skrift. Lyckan hos de självutnämnda ordningspoliserna när de kommit på någon annan med att göra fel, stoltheten de verkar känna över hur lite de tål från andras oönskade beteenden.

    Man kan tolka det som en sorts snuttefilt i en otrygg tid, en vilja att hitta likhet och enhet när allt är så skiftande och osäkert.
    Jag kan bara tänka att vi är farligt ute. När ett sjungande barn, någon som har svårt med skillnaden mellan ”de” och ”dem” eller en hungrig liten tant väcker sådan vrede och självgod indignation, hur ska vi då kunna stå ut med varandra? När vi bär på så många större, mer fundamentala olikheter?

    Vi lever i en tid som kräver av var och en av oss att bli lite större än vad vi är, att tänka efter en nanosekund innan vi ryggmärgsreagerar. En dum, hård och känslostyrd tid som bara kan bli klok och snäll om vi alla ser det som vårt ansvar att i varje givet läge sträcka ut vår empati till att omfamna också den andre, den som gör på annat sätt. Låt oss börja på bussen.

    JENNY ASCHENBRENNER
    KULTURJOURNALIST OCH ÅTERKOMMANDE MEDARBETARE I DAGENS ETC.

  7. Ur ETC.

    Greider sågar regeringens planer: ”Häpnadsväckande korkat”

    I budgeten som presenteras i april planeras en ytterligare sänkning av bolagsskatten. Den sänks från dagens 22 procent till 20 procent och hamnar under EU-snittet, enligt uppgifter.
    – Socialdemokraterna kommer förlora ytterligare några av sina sista väljare på det här, säger Göran Greider.
    Enligt uppgifter från förhandlingarna mellan regeringen och Vänsterpartiet planeras en sänkning av bolagsskatten med två procent, rapporterar Ekot. Det innebär att den svenska bolagsskatten hamnar under genomsnittet i Europeiska unionen och på samma nivå som bland annat Storbritannien.

    Magdalena Andersson har avböjt att kommentera uppgifterna till Ekot. Även LO avböjer att kommentera uppgifterna med hänvisning till att de ännu är obekräftade. Vänsterpartiet ska ha motsatt sig förslaget och driver istället krav om ökade skatter på bolag och kapital.
    Har sänkts i hela Europa

    Som Dagens ETC kunde rapportera den 28 december har bolagsskatten sänkts kraftigt över hela Europa sedan 1980-talet. Speciellt i Sverige, som sänkt från 52 procent 1980 till dagens nivå 22 procent – och nu alltså möjligtvis till 20 procent. Samtidigt har den svenska skattekvoten, alltså den andel av BNP som tas ut i skatt, sedan 2006 minskat från 46 till 43,9 procent.

    Den socialdemokratiska debattören Göran Greider har svårt att tro att uppgifterna skulle stämma.

    – Jag blev smått chockad när jag såg det, för det är väl ungefär det sista som regeringen borde göra. Jag kan inte tro att de faktiskt kommer göra en sån här sak. Rent praktiskt kommer det ju få Vänsterpartiet att gå i taket och dessutom kommer de förlora ytterligare några av sina sista väljare. Det är häpnadsväckande korkat om det stämmer.
    ”Dumt redan då”
    Senaste bolagsskatten sänktes var 2012, och då var Socialdemokraterna med på uppgörelsen.

    – Det var en dum uppgörelse redan då. Man startade en tävling om vem som har lägst bolagsskatt i Europa helt i onödan.

    Göran Greider menar att de enorma vinsterna som bankerna i dag gör är en direkt följd av de tidigare sänkningarna av bolagsskatten. Han menar också att resultatet av en sänkning av bolagsskatten skulle vara att staten går miste om stora skatteintäkter som borde användas till välfärden.

    – Man kan inte låta hela skattebördan vila på inkomstskatterna, utan man måste ta pengar där de finns. Och det är i bolagen.

  8. Så den "stora skattesänkningen" för våra fattigpensionärer på en dryg hundralapp är det något att komma med? M tänker inte höja skatter i alla fall. Sånt slår alltid mest mot dom fattiga. I flyktingfrågan är ju alla överens idag så den frågan är väl begravd. Men brottsligheten ökar ju o främst bland kriminella invandrar gäng. Jag TROR vi får tre 20% partier efter nästa val. Kanske C över 10% o resten runt 5% där KD o MP riskerar att åka ur. MIN fråga alltså psykvården känns det som bara ett parti vill lyssna på mig. Moderaterna !! Alla andra tycker detta funkar bra. Röstar VI så blir det på samma parti i alla tre valen. För dagen ligger M bäst till, men soffan är ändå favorit. En miljon människor lever i utanförskap??? Klyftorna ökar under en S-regering???

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*