Ja, hur ska vi ha det egentligen?

I vardagen hörs ofta många kommentarer att ”vi är jämställda här i Sverige jämfört med andra länder”. Det kan nog stämma men jag blir mörkrädd av att få indikationer på att kvinnor

a) Ska tala om för eventuella nya arbetsgivare att de är gravida (annars är det ”jobbigt” för arbetsgivaren) och därmed också riskera att inte få jobbet

b) tar ut det mesta av föräldrapenningen och därmed också halkar efter lönemässigt

c) om hon ammar inte ska göra det så att hon ”stör” och ”generar” andra. http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2010/05/25/ammande-overallt-7254

Det vore kanske helt enkelt bäst om kvinnor höll sig inomhus och slutade upp med att besvära sin omgivning 🙂
Förövrigt kan jag konstatera att ojämställdhet också missgynnar män för att de missar att vara med sina barn och därmed inte ser sig själva eller av andra som fullvärdiga föräldrar. Tänk bara på hur ”duktiga” pappor är som är hemma med sina barn 🙂

Ojämställdhet gynnar ingen. Inte barnen som får knyta an mest till en förälder, inte varken kvinnor eller män som är inrutade i mönster som inte passar alla! Alla kvinnor vill inte vara hemma hela tiden och alla män vill inte arbeta hela tiden, ska det vara så svårt att få till att vi delar på ansvar över våra barn och arbetsliv?

Kukkamariia Valtola Sjöberg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*